Ofrivillig vila

Den här veckan hade jag planerat som en riktig mängdvecka, men tji fick jag! Redan i måndags kväll när jag sprang med vännerna kände jag att det var något knas i kroppen. Den där känslan man har innan en förkylning liksom bryter ut. Jag tog det lugnt och vilade från löpningen under tisdag och onsdag. Kände mig ändå tillräckligt ok för att cykla till jobbet. Cyklade gjorde jag även på torsdagen, men då började jag faktiskt känna mig riktigt hängig. Och så i fredags kom kulmen när jag var superrisig på morgonen, men redan mitt på dagen återvände livsandarna och jag kunde till och med gå på disputationsmiddag för en av våra författare på kvällen! Märkligt hur snabbt det kan vända!

Nu blir det klackarna i taket för doktorn!

Trots att jag mådde bra på lördagen så avstod jag från löpning och ägnade mig åt familj och trädgård denna underbara sommardag! En lång promenad med maken blev det dock.

Men idag gick det inte att vänta längre! Fem hela vilodagar sätter sina spår och även om jag var lite trögstartad så var det verkligen toppen att få komma ut och springa. Mats brukar springa ungefär en mil på söndagsmorgnarna och jag hängde på. Vi sprang längs Mälaren ner till Vinterviken och upp för en jobbig backe mot Gröndal. Mest stiglöpning och ganska kuperat, men vi tog det lugnt. När vi närmade oss hemmet efter tio kilometer kände jag mig pigg och fortsatte ensam. La till en annan milrunda så att jag nästan fick ihop en halvmara. Den sista milen gick på asfalt och var lite flackare och det kändes bra att jag kunde dra upp tempot på sista halvan.

Hemma efter en halvmara

Skönt att må bra igen och jag gissar att jag kommer försöka klämma in ganska mycket löpning under kommande vecka. Framför allt behöver jag få in minst två långpass (+30 km) före Stockholm Marathon som närmar sig stormsteg. Men vi kan ju också se fram emot ett par längre helger framöver så det kommer nog bli mycket löpning. Jag ser fram emot det och önskar er en skön kommande vecka!