Medgångar, motgångar och lite ångest

Är det meningen att allt ska jämnas ut till "lagom"? Ska en medgång genast balanseras av en motgång? Känns lite så när det gäller Stockholm Halvmarathon. Det gick så bra - jag hade flow. När jag hade mindre än en kilometer kvar fick jag ont i höger fot. Precis i hålfoten. Det var ju inget att fundera över just då - bara att gasa i mål. Och jag var ju jättenöjd med min insats. Men foten har tyvärr inte blivit bra.

Jag tänker alltid att om kroppen får vila så läker den sig själv. Nu har jag i och för sig vilat från löpning i två veckor, men tyvärr har jag istället stått fem dagar på ett hårt mässgolv och inte alls skött om den onda foten. Trodde liksom inte att det skulle behövas.

I tisdags kände jag att det är klart att det onda snart försvinner och i ett ögonblick av mod (eller övermod) anmälde jag mig till SUM - Sörmlands Ultra Marathon. 50 km terräng. Jag tror jag skriver det en gång till: 50 km terräng. Och nu sitter jag här med lätt ångest och en fot som fortfarande gör ont.

Asics Enduro 7

Men jag har inte suttit här hela dagen med glasartad blick och tyckt synd om mig själv. Jag har insett att det är dags att försöka göra något åt det här. En snabb googling på ämnet var synnerligen deprimerande, så jag stängde av datorn och åkte ut till XXL i Bromma. Jag måste faktiskt säga att jag tycker det är en riktigt bra affär. Det är lätt att tro att det är så mycket massmarknad att man inte kan få någon hjälp, men jag tycker att personalen är både kunnig och trevlig. Den här gången åkte jag dit för jag hade sett att det hade Asics terrängskor Enduro 7 för den modesta summan 299:-.

Jag hittade ett par som passade och fick hjälp att prova ut inlägg som ska hjälpa mig att träna upp den skadade delen av foten. Passade även på att köpa en näve energybars, för att inte tala om cykellampor, barnstövlar, vinterjackor, skidbrallor och sportbrillor. Mådde genast lite bättre.... :-)

Väl hemma bestämde jag mig för att ta en mycket försiktig liten testrunda. Dels för att se om de hostiga lungorna skulle klara det och framför allt för att känna hur det var med foten. Den mycket försiktiga rundan på 6 km brändes av i 5,22-tempo! Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Kan väl bara dra slutsatsen att förkylningen håller på att klinga av. Foten fungerade okej. Jag hade inte ont, men lite känningar. Har smetat på Voltaren nu och försökt massera genom att förflytta en tennisboll med foten.

Sex dagar kvar till SUM. Jag vill väldigt gärna kunna springa. Men har jag ont måste jag nog tyvärr avstå. Jag avskyr att avstå. Fortsättning följer....