Vad gör man när man inte får springa? Det finns förstås mängder av alternativ träning plus att åtminstone jag har en massa minuskonton när det gäller familj och vänner som skulle uppskatta att fyllas på med lite kvalitetstid. Så inte skulle det gå någon direkt nöd på mig om naprapaten gav mig löpförbud, men det var faktiskt med viss vånda som jag i eftermiddags begav mig till Agilokliniken.
 |
| Dags för domen! |
Hjärtat sjönk förstås, men han sa också att eftersom stötvågsbehandlingen funkat bra på mig när det gällde tennisarmen så hade han goda förhoppningar om att även detta ska gå bra. Dessutom tyckte han att jag hade kommit till honom tidigt - många dras tydligen med besvär i åratal utan att söka hjälp och då är det också mycket svårare att bli av med. Behandligen är på fem veckor och därefter ska jag förhoppningsvis kunna börja träna lite igen.
Lite bastning fick jag förstås också för att jag sprungit ett fem mils terränglopp med ont i foten... Dumt kanske i efterhand, men jag är ändå lite glad över att jag lyckades genomföra. Nu ska jag vara duktig och inte fresta foten alltför hårt så ska det här nog gå bra.
Stötvågsbehandlingen gjorde ont förstås, men sedan fick jag foten tejpad ordentligt och nu anstränger jag mig för att inte belasta den. Jag får väl ägna mig åt att surfa runt och drömma om vårens utmaningar...
 |
| Vältejpad |
 |
| Omelett med svamp och avocado |
 |
| Blåbärssmoothie till efterrätt! |
Asch, det var plantar farsciit som jag hade förra hösten. Tydligen uppkommer det lättare om man har höga fotvalv vilket jag har o dina såg också lite höga ut...
SvaraRaderaFörklaringen jag fick var att den plantara farscian är inflamerad och att det bildats ärrvävnad på senan. Läste att det också kan behandlas med stötvågsbehandling. Jag fick dock behandling med akupunkturnålar som skulle luckra upp ärrvävnaden och underlätta blodflödet. Jag fick nålar i foten en gång i veckan, och sedan självbehandlade jag med typ tryckmassage av det onda stället 5 minuter morgon och kväll. Behandlingen var ganska plågsam, men så värt det. Jag har inte haft problem sedan dess (eh, med just det alltså...).
Jag blev också rekommenderad att skaffa inlägg som skulle ge extra stöd för hålfoten som jag nu alltid använder när jag springer (borde väl ha i vanliga skor också egentligen).
Alltså, så klart sjukt trist att inte kunna springa på ett tag, men från den ljusa sidan så vet du vad det är nu och det kommer att kunna behandlas, och du kommer att kunna springa igen inom en överskådlig framtid. Helt rätt att trösta med mat - mmmm, mat :)
Förhoppningsvis är du på banan snart igen, passa på å njut lite av cupcakes och annat smått o gott:-)
SvaraRadera