Små, små steg åt rätt håll

Eftersom läkarens provsvar sa att det inte var något direkt fel på mig kunde jag inte låta bli att ge mit ut och springa. Det blev 10 km på skärtorsdagen och 6 km på långfredagen. På påskafton vaknade jag återigen med rejält ont i halsen. Så himla trött på det här...

Det blev vila hela förra veckan. Det onda i halsen försvann efter ett par dagar, men jag var fortfarande varm och kall om vartannat. Precis som om termostaten i kroppen inte funkar. På fredagen kände jag mig bättre och igår, på lördagen, gjorde jag ett nytt försök. Det blev tio kilometer i 5,40-tempo. Benen kändes finfina, det är bara flåset och termostaten som krånglar.

Idag var det betydligt kallare, men jag stack ut en sväng på förmiddagen ändå. Ingen direkt träningsvärk från igår och utan alltför stor ansträngning klämde jag iväg 16 km! Länge sen sist! Och jätteskönt! Benen trummar på av sig själva, men andningen är lite tyngre. Jag är ändå supernöjd! Om jag känner mig ok imorgon bitti, så tror jag det betyder att jag är på väg tillbaka. Och det är faktiskt nästan fyra veckor kvar till maran. Jag kanske inte ska kasta in handduken riktigt än?

Trött och glad efter 16 km.