Flow i regnet

Jag har haft två vilodagar på raken. Inte riktigt känt för att träna. Det är inte likt mig. Igår hade jag med träningskläderna till jobbet för att kunna springa hem, men när det var dags hade jag ingen lust alls och tog istället T-banan hem. När jag gick och la mig tänkte jag att jag skulle gå upp och sticka till simhallen direkt på morgonen, men när jag vaknade kände jag inte alls för det och tog T-banan direkt till jobbet.

Ja, ni hör - inte riktigt likt mig. Men kanske var det vad jag behövde. Idag är det onsdag och alltså lunchjogg med kollegorna. Dessvärre var alla kollegor iväg på seminarier och luncher och jag vet inte allt, så vid lunch var jag den enda på kontoret. Och trött och seg kände jag mig...

Jag bytte om, gick ut och lät klockan hitta satelliterna. Ett lätt duggregn föll. Tänkte att det fick bli ett hederligt distanspass. Funderade över vad som är så himla hederligt med distans och började springa mot Slussen. Det var skönt. Jag tyckte att jag tog det lugnt. Kollade inte på klockan, men tänkte att jag nog springer i 5.40-tempo. Trasslade mig förbi Viking Line-terminalen och bort till södra sidan. Kastade en blick på klockan och såg att jag låg en bit under 5-tempo. "Det måste vara fel" tänkte jag och fortsatte i samma tempo. Förbi Eriksdalsbadet och nu började det regna mer och mer. Benen pinnade på obehindrat och regnet var bara skönt. Befriande. När jag efter 7 km såg att jag fortfarande snittade strax under 5-minuterstempo och jag fortfarande kände mig som om jag låg i 5.40-tempo så tryckte jag på lite extra. De två sista kilometrarna gick i 4.43-tempo och hela passet på 10,6 km snittade en bra bit under 5-tempo. Snudd på runner's high! :-)

Hur kan det vara så olika? Ibland kämpar jag som ett djur och kommer ändå inte under 5-minuterstempo och ibland är det så oväntat lätt. Som idag. Det är bäst att passa på att njuta av känslan!

Som avslutning får jag väl bjuda på lite rom i regnet. Utspelar sig precis på de platser jag sprang förbi idag.

Klubbkläder

Efter Hässelbyloppet funderade jag på om jag skulle beställa IF Linnéas klubbkläder. Såg på deras hemsida att det var sju veckors leveranstid och tänkte att det kanske inte var värt att beställa nu eftersom jag ändå inte skulle få kläderna innan Vintermaran. Men hur det nu var så klickade jag iväg en beställning i onsdags och döm om min förvåning när det låg en avi från Posten på hallbordet när jag kom hem igår kväll. Självklart var jag genast tvungen att åka iväg och hämta paketet. 

Det blev ett linne, en långärmad funktionströja och långa tights. Riktigt sköna och passade precis. Nästan så att jag önskar att det vore dags för tävling redan nu?! Eller kanske inte just i detta ögonblicket för här öser regnet ner, vilket i och för sig påminner mig om Stockholm Marathon 2012. På Vintermaran önskar jag mig istället uppehåll, svag vind och 6°. Kan någon fixa det, tack?

Åttamilaveckan

Förra måndagen skrev jag att det var dags att träna mängd och det är just vad jag gjort! Hela 81 km skrapade jag ihop på fem löppass under förra veckan. Och visst känner jag mig lite stel idag, men på det stora hela har mängden funkat väldigt bra i kroppen.

Den här veckan bli det lite lugnare. Ett par distanspass på 7-10 km tänker jag försöka klämma in före helgen och min tennistimme vill jag inte missa. Sedan blir det dock fyra dagars löpvila då jag ska iväg på ett litet höstäventyr. Det blir ingen löpning, men jag kan garantera att fötterna och benen kommer få jobba på ändå! :-)

Back-2-back

Det här blev en riktigt löparhelg! I min ambition att få ihop riktigt mycket mängd inför Vintermaran så bestämde jag mig i början av veckan att det skulle bli längre pass både på lördagen och söndagen. Jag ville att det skulle bli ett så kallat back-2-back-pass. Tanken med back-2-back är alltså att vänja kroppen (och huvudet) att springa långt med redan trötta ben. Det finns de som säger att man får samma effekt av att springa 2 x 30 km som att springa 60 km, men att 2 x 30 sliter betydligt mindre på kroppen.

När jag vaknade i morse kändes kroppen trots allt riktigt bra med tanke på gårdagens 34 km. Lite stel i höfterna, men benen var ok. Som tur var hade jag fixat en löpardate med Sofia och det skulle visa sig vara en lyckträff. Vi träffades 08.30 nere i korsningen och sprang iväg längs Mälaren. Sofia är generellt snabbare än jag, men jag hade verkligen varnat henne för att jag skulle ta det lugnt idag. Och visst var det lugnt, men jag lovar att jag inte hade kunnat hålla samma tempo om jag varit solo.

Vacker söndagsmorgon

Det var ett tag sedan vi sågs och som alltid har vi mycket att prata om. Slingan är kuperad och i uppförsbackarna var det bara Sofia som pratade. Jag blev tystare och tystare... Vid Johannesdals Gård vände vi och slutligen var vi tillbaka i korsningen där vi hade mötts. Då hade jag 15,5 km på min klocka och jag hade bestämt mig för att inte sluta springa förrän jag hade 20 km. Så jag vinkade hej då till Sofia som skulle hem och vek av ner till Klubbensborg.

Hej då Sofia!

Utan Sofia gick det ännu långsammare och uppförsbackarna blev plötsligt "ultrabackar" dvs backar som det är ok att gå uppför! :-) Men jag gav mig inte utan gnetade på tills jag slutligen efter 2 timmar och 6 minuter äntligen hade fått ihop mina 20 km. Så skönt att vara hemma!

Väl hemma var jag riktigt duktig med stretch och styrkeövningar. Det skulle ju inte vara orimligt att få ont i knän eller annat när jag sprungit så mycket, men, men "ta i trä" - allt känns faktiskt ok. Sedan söndagsbestyr med familjen. Och en härlig promenad i solen! Hoppas ni har haft en härlig helg!

Härligt långpass!

En underbar dag för långpass! Kallt, men soligt! Efter att ha sett till att lillkillen kom iväg på scoutläger med världens största ryggsäck skjutsade Mats mig till pendeltåget i Älvsjö. Jenny klev på i Farsta och strax före tio var vi framme i Västerhaninge. Hela 34 löpare hade samlats och efter några väl valda ord från Mats så gav vi oss iväg. 

Efter en kort bit genom villaområden kom vi ut i på grusvägar i skogen och det var så vackert och härligt. Lite senare försvann grusvägarna och det blev riktig terränglöpning på Sörmlandsleden. Jenny och jag tog det lugnt och höll oss långt bak i gruppen, men jag hann ändå prata en hel del med gamla bekantingar. Alltid roligt att ses! 

Vackert och svårsprunget

Jenny slog distansrekord redan vid 11,5 km! Då var vi mitt inne i skogen och snurrade och till och med Mats själv var lite osäker på stigarna. Men vi hittade ut ur skogen och efter 15,5 km var vi framme vid Ågesta Ridskola där vi tog en välförtjänt fika i cafét. Kaffe och äppelkaka med vaniljsås satt fint. Men som alltid är det svårt att komma igång efter en paus. Stela försökte vi få liv i våra muskler...

Någonstans in the middle of nowhere?

Efter några kilometer fick vi upp farten, men då bar det av in i skogen igen. Jenny kämpade på och nu hade hon faktiskt dubblat sitt tidigare distansrekord. Mycket strongt, men jag tror det var här någonstans hon bestämde sig för att hoppa av när vi återsåg civilisationen. Det gjorde vi också snart och vid ca 23,5 km var vi i Högdalen där Jenny och några andra löpare hoppade av. Jag är otroligt imponerad av dagens rekordlöpare!

Nu var vi inne på asfaltsvägar igen och jag fick faktiskt ny energi. Benen trummade på ganska obehindrat. De flesta löpare låg nu en bit före och vi var en mindre grupp på sju löpare som höll ihop den sista milen. Genom förorterna och sedan var vi plötsligt vid Skanstull. Bara en liten bit på Söder kvar. Vi sprang ner till Slussen som var slutet på den här sköna turen.

Glada löpare och ett fantastiskt distansrekord av Chanette längst till vänster.

Men vi var inte riktigt redo att avsluta än. Den första gruppen löpare lät meddela att de var på Black'n Brown Inn vid Mariatorget och vi gjorde en kraftansträngning och joggade vidare dit. Totalt fick jag ihop 33,87 km. Och då är man väl värd en öl? Ja inte bara en öl förresten, jag var värd en Croque Monsieur också. Så det blev en skön avslutning på en riktigt bra dag. Stort tack till Mats som fixade allt på ett, som vanligt, förträffligt sätt!

Återhämtning!

Vi livade helt klart upp stället! ;-)

Dagens eminente arrangör - stort tack till Mats!

Långa intervaller

Ibland läser jag i tidningar om träningshets och hur fanatiska chefer hetsar sina anställda. Inte direkt en sådan chef jag vill vara. Så jag hoppas verkligen att Jenny inte kände sig pressad när jag frågade om hon ville följa med och träna med IF Linnéa idag.

Vi bytte om på jobbet och promenerade bort till Zinken. Det duggade lite lätt, men var inte särskilt kallt. Många hugade löpare dök upp - vi måste ha varit bortåt femtio stycken. Idag stod långa intervaller på schemat och de skulle springas runt sjön Trekanten vid Liljeholmen.

Genomgång inför passet (foto lånat av Katrin)

Vi joggade iväg till Liljeholmen där vi körde löpskolning. Sedan delade vi in oss i fartgrupper och Jenny och jag tog 5.30-gruppen. Nu är det ju mängd som gäller och jag tar det lugnt med fart. Dessutom ville jag ju springa med Jenny nu när jag lockat med henne.

Ett varv var 1700 meter och vi körde fyra varv med 60 sekunder mellan. Regnet tilltog men vi öste på. Jenny hängde med fint och när vi var tillbaka vid Zinken hade vi fått ihop totalt 11,5 km. Bra pass på en bra dag! :-)

Glada i regnet

Daniel och Jenny stretchar

Lunchpass

På onsdagar är det lunchjogg med kollegorna. Jag har lagt in det som en stående post i min kalender och lyckas också ofta hålla den tid fri för löpning. Annars är det väldigt lätt hänt att luncherna bokas upp av arbetsluncher, men onsdagsjoggen håller jag hårt på.

Det roliga är att under de ca 1,5 åren som vi har kört med detta har det varierat vilka kollegor jag lyckas locka med mig. Från början var det oftast Anna som följde ned. Sedan blev hon gravid (och för henne var löpningen då inte den optimala träningen) och då blev istället Jenny sugen på att börja springa. Sedan den 1 september är Katarina tillbaka på jobbet från sin föräldraledighet och hon gillar också att springa.

Idag fick jag sällskap av Katarina. Vi tog Riddarfjärdsrundan som vi inte sprungit på ett tag. Inte så kallt som jag trodde, men det var skönt att ha en buff över öronen. Sju soliga kilometer i 5.39-tempo. Därefter resterna av helgens goda älgstek med svampsås och klyftpotatis. Optimal lunchtimme?