Prag Marathon Race Report

Vi kom iväg till Prag efter en stressig morgon. Mats och jag möttes vid Arlanda Express och åkte ut till Arlanda. Landade i ett 28-gradigt Prag med strålande sol! Efter incheckning på vårt beprövade Hotel Agnes i Gamla Stan njöt vi på uteserveringarna.

Inte så tokigt!

Tyvärr var Mats rejält förkyld. Jag kände mig hyfsat okej, men Mats var hostig och snuvig. Dagen därpå hade värmeböljan försvunnit helt. Nu var det grått och ganska kallt. Vi tog oss ut till Sport Expo och hämtade nummerlappar och all info. Passade på att åka spårvagn mer eller mindre frivilligt genom hela stan. Prag är väldigt kuperat, men marathonbanan skulle ändå vara förhållandevis flack.

Mats på rätt plats!

 Vi gick till ett apotek och köpte tabletter och spray till Mats och hoppades att det skulle hjälpa. På kvällen åt vi pasta förstås på en otroligt mysig italiensk restaurang. Jag var väl förberedd och hade fäst nummerlappen på tröjan och lagt fram allting redan på lördagskvällen.

Men det är väl alltid något som ska fallera. För mig var det sömnen. Låter otroligt larvigt, men jag sov i princip ingenting på hela natten. Konstigt eftersom det här ju inte var ett viktigt lopp för mig. Jag hade ingen tidspress utan tänkte bara njuta mig runt banan. Trots det låste jag mig fullständigt och kunde absolut inte somna. Jag hade ställt klockan på 06.30 och 05.00 hade jag fortfarande inte somnat...

Så det var en ganska mör Louise och en hostig Mats som gjorde sig redo för starten som skulle gå klockan 09.00. Mats bestämde sig för att springa 13 km. Då passerade banan starten och det skulle vara ett bra tillfälle att bryta. Hotellet hade lovat oss att få checka ut så sent som 15.30 så att vi skulle kunna hinna dit och duscha. Vi gjorde upp om att ses på hotellet efteråt och så gav vi oss iväg mot starten som gick på stora torget i Gamla Stan.

Redo för start?

 Vi var inte i samma startgrupp och eftersom Mats inte planerade att springa hela loppet så gjorde det ju inte så mycket. Vi skildes åt och "rättade in oss i ledet". Det var ganska kallt, men fint väder. Perfekt löparväder faktiskt. Ca 9.000 startande och det kändes lagom. Inte alls trångt, men ändå mycket folk så att det kändes festligt. Starten gick och det kändes ganska bra trots allt. Låg i 5:30-tempo hela första milen. Det var kanske dumt, för sen kroknade jag lite för tidigt. Efter 13 km bar det av en lång sträcka längs floden ut från stan. Varje kilometer kändes ovanligt lång. Vid 21 km vände man tillbaka samma väg. Träligt! Sedan över bron och så en liknande lång sträcka på andra sidan floden. Kändes som det aldrig skulle ta slut. Vid 30 började jag nedräkningen. Försökte att föreställa mig varje kilometer som en  "lätt" kilometer här hemma. Redan efter halva banan började jag få känningar i knät. Efter 35 km blev det värre. De sista kilometrarna började folk omkring mig se riktigt plågade ut (det gjorde jag säkert själv också) och det var många som gick. Jag hade bestämt mig för att inte gå över huvud taget. Jag stannade hastigt till vid vätskestationerna, men annars sprang jag hela tiden. Höger vrist började också trilskas med mig, på ett helt nytt ställe denna gång. men jag sprang på. 38, 39, 40...jag närmade mig...41 och sedan var det ju bara att lägga in en överväxel och då stapplade jag över mållinjen på 04.07.22.

Det är drygt 6 minuter snabbare än jag sprang Stockholm Marathon och jag är förstås jättenöjd med den tiden. Men samtidigt är jag lite nyfiken på hur det hade gått om jag varit utsövd? Sub4??

Mats var inte på hotellet när jag kom hem och jag blev förstås orolig att han hade fallit död ner. Men han hade trots allt, inte kunnat motstå att fullfölja loppet, så han dök upp en stund senare. Efter stretch och dusch gick vi ut och åt en brakmiddag. Det var faktiskt vår bröllopsdag igår och maran var ju en lite rolig liknelse av äktenskapet, tyckte vi. Så nu firade vi ordentligt! Det är roligt hur fort man kan ändra uppfattning om något. När jag korsade mållinjen tänkte jag "Aldrig mer!" och två timmar senare satt vi och planerade vart nästa marathonresa ska gå! :-)

Medalj!

Den här resan har väckt två frågor:
1. Hur ska man göra för att hålla sig frisk när man reser långt till lopp? Förra året åkte vi också till Prag, men då för att springa halvmarathon. Då var det jag som blev jättesjuk och fick avstå från loppet. Man blir ofta dålig efter flygningar, temperaturväxlingar etc. Har ni några tips?
2. Sömnproblem. Jag har aldrig någonsin tagit sömnmedel och har ingen lust att börja med det, men jag känner att det är lätt att hamna i en ond tankecirkel. Börjar jag tänka "Tänk, om jag inte kan somna" så är det helt kört. Hur ska jag göra?

Idag mår kroppen förhållandevis bra. Lite känning i knät, men mycket bättre än igår. Har ont uppe på höger vrist, men i övrigt känns det fint. En pytteliten blåsa på tån kan jag också skryta med. Snart dags för nya tag?