Tuff torsdagsträning

Nu känner jag mig riktigt trött och sliten. Det har varit en intensiv, och rolig, dag. Började tidigt med att cykla till tennisen tillsammans med Katarina. Vi spelade riktigt bra och hade kul. Sedan cykel till jobbet och där var det fullt ös hela dagen med möten och skrivbordsjobb. Lyckades dessutom få en hel del saker att falla på plats så det kändes fint.

Egentligen hade jag tänkt springa med IF Linnéa på kvällen, men då kommer jag alltid hem så sent och jag längtade efter lite familjetid så jag tog en egen runda längs Söder lite tidigare på kvällen. Och oj, vad tungt det kändes idag. Tunga steg och ont på insidan av vader och vrister? Helt ny känsla. Släpade mig runt hela ön, dvs 10 km, och blev väldigt förvånad när jag såg att jag ändå snittade på 5.35. Cykelturen hem gick lååååångsamt.

Kanske inte så konstigt att jag känner mig sliten. Nu blir det vila både fredag och lördag. Förhoppningsvis är benen pigga lagom till Premiärmilen på söndag!

Och nu blir det transportcykling!

Jag plockade fram min cykel redan för två veckor sedan, men det är först den här veckan som det har blivit transportcykling varje dag. Och det är ju härligt att cykla! Precis som med transportlöpning så krävs lite planering och logistik, men tidsmässigt förlorar jag ingenting på att cykla jämfört med att åka T-bana. Dessutom inbillar jag mig att knäna mår bra av cyklingen, som komplement till all löpning. Jag tänker verkligen på att knäna ska vara ovanför fötterna och inte falla in mot mitten som de annars gärna vill göra.

Min nya (begagnade) cykel är bra, men det kan vara så att just denna cykel har norra Europas hårdaste sadel! Ajajaj, vad ont det gör att sitta på den. Dessutom är det ett konstigt lufthål i mitten - vad ska det vara bra för?

Norra Europas hårdaste cykelsadel

Transportcyklingen hindrade mig dock inte från att harva runt Riddarfjärden på vanligt onsdagslunchmanér. Grått, grått, grått och ganska tungt. Men så får det väl vara ibland. Skönt att komma ut och lufta tankarna i alla fall.

Mörka skyar

Jag leker löpcoach!

Jag har fem goda vänner i mitt närområde som har anmält sig till loppet Paris - Versailles i september. Det är ett lopp på 16 km som jag tror startar vid Triumfbågen och sedan springer man ut till slottet Versailles. Låter superhärligt och jag hade förstås gärna följt med, men loppet sammanfaller tyvärr med Bokmässan i Göteborg som ju är årets branschhögtid för mig. Därför blev jag extra glad när de frågade om jag ville träna dem inför loppet och då är jag ju med på ett hörn i alla fall!

Ingen av de fem tjejerna är någon inbiten löpare, utan de springer lite grann då och då. Kortare rundor i 6.30-7.00-tempo. Och jag är ju definitivt ingen löpcoach, men springer en hel del och har dessutom via IF Linnéa fått tips på bra kvalitetspass. Vi har bestämt att ses på måndagskvällar och träna tillsammans och första tillfället var igår!

Vi möttes vid T-banan och jag gick igenom lite bastips när det gäller löpning. I grunden av det de här tipsen från MarathonMia. Matnyttigt och enkelt. Sedan tog vi en mycket lugn uppjogg på 2,5 km och därefter blev det löpskolning. Vi såg nog rätt roliga ut där vi struttade runt, men det är ju mycket enklare att se rolig ut i grupp än när man ensam...

Sedan var det dags att ge sig på den fruktade backen. Lång och seg är den och jag tänkte att vi skulle ta den fem gånger. Tjejerna kämpade på, men det var riktigt tufft för dem. Vi beslöt oss för att fyra gånger fick räcka. Jag vill ju inte knäcka dem första gången... :-)

Den ser inte så farlig ut, men det är den!

Sedan en lugn nerjogg. Vi var mycket tystare på tillbakavägen... Jag tyckte i alla fall att det var jättekul och ser redan fram emot nästa vecka. Då kommer det bli någon form av tidsintervaller!

Trötta och nöjda!

Långpass för att testa knän och pannben

Man kan ju undra hur det här med fotblåsor fungerar? För två veckor sedan sprang jag 55 km i mina Adistar Boost utan att få en enda blåsa, men igår sprang jag 22 km i samma skor och fick en besvärande blåsa under en tå. But why?

I övrigt får jag tillstå att jag kände mig omotiverat trött igår eftermiddag efter långpasset, men tänkte att en god natts sömn nog skulle göra susen. Och jag sov faktiskt riktigt gott och kände mig utvilad när jag vaknade. Stel i axlarna, men annars ok. Jag lyxade till söndagen med att grädda croissanter och vi hade en riktigt skön familjefrukost. 

Sedan började det bli dags för dagens planerade långpass och jag kände mig..... osugen. Blåsan på tån gjorde att jag fick snöra på mig mina allra största och bredaste dojjor - Asics Nimbus, men sedan var det bara att plugga in hörlurarna och ge sig iväg. De första kilometrarna märkte jag att jag redan försökte räkna ner, och då är man ju inne i en negativ spiral. Det var inget klipp i steget idag, men tempot var ändå helt ok. Jag tog en slinga ner mot Källbrink och vidare mot Vårby. Solen sken och det var faktiskt riktigt härligt. Den här rundan sprang jag första gången på hösten 2010 och jisses, vad allt har förändrats sedan dess. Då var det som att springa ute på landet. Mycket skog och små stugor här och var. Nu är vägarna breddade och nybyggda hus överallt. 

Vid Skärholmens Gård

Jag stannade till och drack vid 11 km och vid 16 km. Strax därefter började den kuperade delen längs Mälaren som brukar vara nog så knäckande och det var den idag också. Riktigt tufft, men jag kämpade på. Sista biten upp mot Mälarhöjden går bara upp, upp, upp. 

Ett vårtecken!

Men upp kom jag hur som helst och sista kilometern mot hemmet är flack. Väl hemma konstaterade jag att jag sprungit 25 km och snittat på 5.46-tempo! En endaste kilometer gick långsammare än 6-minuterstempo! Mycket nöjd och ganska trött!

Dagens runda!

Som tur var stod det en hel kastrull med pasta på bordet när jag kom hem och när jag hade klämt i mig den kom en av mina bästa vänner över på fika. Kände att det var dags att fylla på depåerna!

När jag nu avrundar veckan har jag sprungit drygt 67 km fördelat på fyra pass. Dock ingen alternativ träning alls. Jag skrev tidigare att denna vecka skulle avgöra om jag ska springa TEC eller inte. Jag tror att dealen var "om jag inte känner något i knät under denna vecka så springer jag" och nu måste jag väl erkänna: Jag har inte haft några som helst känningar i knät denna vecka!

Så det kan väl bara betyda att det blir start i TEC. Konstigt nog känner jag mig inte supermotiverad, men det kommer väl. Veckan som börjar nu blir nog aningen lugnare och sedan hoppas jag få till en tuff vecka till innan det är dags för TEC. Då kommer nog motivationen också! :-)

Långpass i Stockholm Marathons fotspår

Idag har det varit soligt, blåsigt och vackert! Precis som det ska vara på en 62-årsdag. Marathonsällskapets 62-årsdag. Som vanligt på helgerna (eller egentligen varje dag) så är det ett pusslande för att få in löpningen så att den inte påverkar övriga familjen så mycket. Idag skulle mina äldsta söner jobba extra på mitt jobb och jag var tvungen att åka in till stan med dem för att låsa upp och larma av. Men medan de jobbade så passade det ju bra att hänga på Mickes sköna initiativ att springa Stockholm Marathon-banan.

Jag vaknade tidigt och hann äta i lugn och ro innan det var dags att fylla camelbaken och ta T-banan in till stan. Jag lämnade killarna på kontoret och fortsatte mot Stadion, dit jag kom precis i tid för att haka på gruppen. Många kända ansikten den här gången vilket ju var jätteroligt!

Vi skulle springa första varvet (17 km) i 6.30-tempo och resterande del av banan i 5.45-tempo. Måste säga att det numera känns ganska svårt att springa i 6.30-tempo. Kroppen börjar vänja sig vid att ligga lite snabbare än så. Men idag var jag inte ute efter hastighet utan ville bara vara ute och springa så länge som möjligt. 

Solen strålade och det var riktigt härligt att vara ute och springa. Vi stannade till vid Stadshuset och sedan vidare uppför Torsgatan, som jag tycker är den värsta biten av Sthlm Marathon. Idag kändes den dock helt ok. När vi stannade till efter 17 km och skulle påbörja andra varvet så ringde sönerna och meddelade att de redan var klara med sitt arbete. Så det vara bara för mig att bryta och springa tillbka till Söder Mälarstrand för att fiska upp dem. Totalt fick jag ihop 22 km och en riktigt bra dag. Merparten av bilderna nedan är tagna av Mats Dänsel. Visst ser vi ut att ha det bra?

Ännu mer löparinspiration på mitt bord...

Den magiska milen av Maria Akraka

Ni vet säkert vid det här laget vilket som är min värsta distans? Milen! Den hatade, älskade, fruktansvärda milen. Men det ska jag ändra på nu - efter en snabb bläddring i den här boken så blir jag riktigt sugen på tuffa tröskelpass och nya milpers! Happy fredag på er! :-)

Svenska Marathonsällskapets årsdag - vad gör man då?

I morgon, lördag, är det Svenska Marathonsällskapets 62-årsdag! Då uppmanas vi springa minst 6,2 km och registrera det för att ha chansen att vinna priser. Men min vän Micke nöjer sig inte med 6,2 km - han vill springa hela Stockholm Marathon-banan!

Häng på om du har lust! Start och mål vid Stadion. Första varvet (17 km) i 6.30-tempo och resterande del i 5.45-tempo. Man kan förstås hoppa av var man vill längs banan. Mer info hittar du här. För min del passar det här bra in i min planering och jag hoppas kunna vara med åtminstone i 30 kilometer imorgon. Sedan är det nog andra plikter som kallar!