Veckorekord ska bli dagsrekord

Den här veckan har jag sprungit drygt 81 km. Det är definitivt mängdrekord för mig. Och på lördag ska jag alltså klara samma mängd på mindre än 12 timmar...

Yoghurt, müsli, gojibär och blåbär - yummie!

När jag vaknade i morse kände jag mig riktigt sliten. Funderade på om det verkligen var bra att springa idag igen? Var går gränsen mellan att bygga upp och att bryta ner? Känns som om den är hårfin ibland. Men efter ovanstående härliga frukost piggnade jag till och när Mats sa att han ville följa med så var saken biff. 09.00 var vi redan utanför huset med laddade klockor och vätskebälten.

Lite stretch före start

Och konstigt nog kändes det riktigt bra idag. Lite långsammare än igår, men det är ju egentligen det jag är ute efter. Att hitta det lugna tempo där jag bara kan mala på mil efter mil. Vi sprang i princip samma runda som igår och den är ju underbart vacker. Tänk att kunna springa i stan och bara ha stigar och vatten omkring sig. Inte illa alls! Vi tog en lite kortare väg på tillbakavägen och landade här hemma efter knappt 21 km. Men med gårdagen 24 så tycker jag det blev ett bra back-2-back-pass.

Blåbär igen - i glassen den här gången

Hemma kalasade vi på hemmagjord blåbärsglass. Man måste ju fira sina distansrekord - oavsett om de gäller för en vecka eller en månad. På lördag hoppas jag som sagt kunna fira distansrekord på en dag.

Under eftermiddagen har jag känt mig lite frusen, men jag är ju lite hypokondrisk i sådana här sammanhang. Det värsta jag kan tänka mig nu är att bli sjuk. När jag egentligen känner att jag är i bästa formen så vore ju till exempel en halsinfektion så himla surt. Så jag har druckit ingefärste med lime hela dagen och nu ska jag lägga mig tidigt. Sova och äta hela veckan - det är det som gäller!

Långpass - check!

Ja, nu är det de sista tuffa träningsdagarna inför Black River Run. Jag vaknade tidigt till strålande sol och hann äta långsam frukost och läsa tidningen innan det var dags att ge sig iväg. Camelbaken fyllde jag med vatten och en ensam energybar hittade jag längst in i skafferiet och kunde ta med mig.

Åstaviken från Söder-sidan

Eftersom torsdagens pass längs Årstaviken var så lyckat så var det dit jag begav mig. Började med att springa ner till hamnen i Mälarhöjden och därefter kunde jag följa vattnet längs Vinterviken ända bort till Liljeholmen. Så skönt att slippa asfalten. Jag ansträngde mig verkligen för att springa långsamt. Jag tänker att om jag ska springa 8 mil så måste jag kunna springa riktigt långsamt. 6.30-tempo i alla fall. Sedan blir ju snittet betydligt långsammare på lördag eftersom då räknas alla dryck- och matstopp in också. Men hur jag än gör så ligger jag alltid kring 6-minuterstempo. Nåväl, det får väl funka det också.

Över Liljeholmsbron och sedan förbi Tanto hela vägen till Skanstull och Eriksdalsbadet. Över bron och så kommer man ner på "Söder-om-Söder-sidan". Här är det betydligt mer kuperat. Jag stannade till vid 12 km och tog en halv energybar och drack ordentligt.

Åstaviken från Söder-om-Söder-sidan

Sedan vidare genom det helt nya Liljeholmsområdet. Riktigt fint faktiskt! Om jag hade valt att springa samma väg tillbaka så hade det nog blivit knappt 20 km ch jag ville ha lite mer än så. Därför blev det asfalt på slutet. Jag sprang upp till Aspudden och svängde sedan genom Midsommarkransen över Telefonplan och bort till Västertorp. Sedan en kringelikrok bort till Axelsberg och så var jag hemma efter 24 km. Kändes bra.

Louise från Söder-om-Söder

Idag kom så äntligen ett tävlings-PM på mailen om BRR. Toppen! Jag hade många frågor om mat, pacer etc. och nu fick jag äntligen alla svaren. Kommer bli superkul och spännande! Och jobbigt... ;-)
I morgon kör jag sista längre passet - sedan blir det sova och äta resten av veckan!

Hjärta och hjärna

I morse var jag på Stockholm Heart Center för att göra ett arbets-EKG i samband med en hälsokontroll på jobbet. Blev kopplad till en massa olika sladdar och apparater och sedan fick jag cykla. Lätt till en början och sedan blev det tyngre och tyngre. Intressant!

Redo för ett cykelpass?

Allt såg fint ut, men det slog mig att jag har en benägenhet att ta hälsan för givet. Visst gnäller jag över onda knän och fötter, men att hjärtat plötsligt (inom en överskådlig framtid) skulle strejka har aldrig fallit mig in. Denna fantastiska muskel som envetet pumpar på.

Hjärtat som tog mig igenom 15 helt magiska kilometer igår kväll. Jag skulle egentligen springa hem, men ville förlänga turen och sprang först längs Söder och sedan runt hela Årstaviken innan jag vände ut  mot de södra förorterna.

En finfin runda!

Hjärtat slog, benen trummade på och hjärnan lät tankarna flyga fritt. Hjärnan som är nästan lika svår att styra som hjärtat. Som kan stressa och begränsa eller - som igår - släppa på tyglarna och låta lyckokänslor och kreativitet flöda. De första 10 kilometrarna var klart vackrast, men de sista fem gick absolut snabbast. Och det är en grym känsla att kunna öka efter 10 km och känna att det finns mycket kvar att ge. Runner's High helt enkelt! Inte blev det sämre av att jag kom hem lagom tills vi skulle fira mellansonens födelsedag med en liten kräftskiva! :-)

Mums!

Idag körde vi lunchjogg på jobbet igen. Jag lockade även med mig vännen Katarina som jobbar i närheten. Lugnt och skönt med den obligatoriska fotopausen på Västerbron.

Annas snygga tröja prioriteras i bild.

Men våra tröjor matchade varandra i alla fall. :-)

Och nu ska snart uppladdningen inför Black River Run vara klar och den här kroppen ska således vara formtoppad! Det blir mängdträning på lördag och söndag, men nästa vecka blir det mest vila. En kort lunchjogg på onsdag och eventuellt ett simpass i början av veckan. Och så en massa mat och sömn. Ja, jag hoppas på ett fint teamwork mellan hjärta och hjärna när det gäller planering och utförande av loppet. Ser verkligen fram emot det nu - ska bli så kul!!

En växande skara

I våras när vi på Pocketförlaget anmälde oss till Vårruset bestämde vi också att ha en gemensam lunchjogg en dag i veckan. Det blev väl lite si och så med det. Allra oftast var jag helt solo på rundan som går från kontoret på Söder Mälarstrand runt Riddarfjärden. Några gånger fick jag med mig Anna. Vi genomförde Vårruset och fick uppenbarligen blodad tand för plötsligt hade vi ett lag anmält till Belllmanstafetten i slutet av augusti.

Plötsligt var vi tre!

Och nu efter semestern är det alltså dags att plocka upp lunchjoggarna igen. Döm då om min förvåning när vi idag var tre stycken hugade löpare! Måste också tilläggas vi är fem som arbetar på förlaget, så det här var ju en 60%-ig uppslutning! Jenny påstod sig vara helt ur form, men tanken är ju att springa lugnt och att alla ska kunna vara med.

Anna och Jenny på Västerbron

Men Jenny betade av de 7 kilometrarna utan några större problem. Bellmanstafetten kommer att gå bra! Även Anna hade bra klipp i steget idag. Jag sprang ett relativt snabbt distanspass igår kväll, men kände faktiskt inte av det alls idag utan det var bara härligt att springa. Tänk att företagshälsovård kan vara så roligt!

Bakslag

Det fanns nog en anledning till att intervallerna kändes så tunga i torsdags. Morgonen därpå vaknade jag med den där känslan av att vara varm och kall om vartannat. Lite känning i halsen och otroligt seg i kroppen. Skit också! Jag som var inne i ett sånt flow...

I löparbloggosfären har ju VILA varit huvudordet de senaste dagarna och jag kan garantera att jag har vilat ordentligt både igår och idag. Ingen lunchjogg igår och inget kvalitetspass med Hanna idag. Tråkigt, men förhoppningsvis har vilodagarna varit till nytta. Känner inget i halsen idag, men fortfarande känslan av förhöjd temperatur i kroppen.

Istället för att träna har jag ägnat lite tid åt mitt hushåll i förfall och mycket tid åt att läsa på om Black River Run. Det närmar sig med stormsteg och det ska bli så kul!

Fem varv på ovanstående 16-km-bana. För mig är det en utmaning som heter duga. Det lär väl inte blir snöstorm som det var på TEC i våras, men skulle det istället vara extremt hett så är ju det också otroligt tufft. Banan verkar väldigt varierad, merparten på motionsspår och stigar och enbart 16% asfalt, vilket ju är lovande för mitt onda knä. Ända tills häromdagen var det bara tre kvinnor anmälda. "Det blir pallplats hur du än gör" sa mellansonen glatt. Men nu är det några till som anmält sig och jag tänker att the more, the merrier. Min enda ambition är att klara hela distansen på den utsatta tiden, 12 timmar.

Så bort nu alla baciller och låt mig komma tillbaka i mitt flow!

Spagettimuskler och döden

Nära-döden-upplevelse på Sätra IP

Sedan i våras har jag haft problem med någon sorts muskelknuta i skuldran. Det stör mig egentligen inte när jag springer, men jag har svårt att böja armen bakåt i vissa rörelser och framför allt har jag svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Jag tycker att jag har gnällt så mycket om mitt onda knä och hälsporren, så det här problemet har jag helt enkelt bestämt att ignorera. Dock besökte jag i våras både en naprapat och en massör för att komma till rätta med det här, men utan resultat.

Men nu är det ju ny termin och nya tag som gäller och jag bestämde mig för att börja med att testa en ny massör. Jag hade fått tips om Anders Massage på Söder som både skulle ha hårda nypor och bjuda på hemlagad chokladkonfekt. En perfekt kombo?

Hursomhelst, i eftermiddags hade jag tid och det var en underbar timme när varenda liten muskel blev ordentligt knådad. Efteråt kändes det som om alla mina muskler var av någon sorts flytande substans som böljade omkring i kroppen. Härlig känsla! Men det kommer nog krävas några fler besök innan skuldran är okej igen.

Men ett härligt besök hos massören måste vägas upp med ett tufft intervallpass - annars grymtar Luther missnöjt. Så efter jobbet drog jag på löparkläderna och fyllde en vattenflaska och joggade bort till Sätra IP. Egentligen skulle jag ju ha sällskap av Hanna, men hon var tvungen att backa ur. Vi ska ta igen det på lördag istället.

De få gånger jag springer intervaller brukar jag köra 10 x 400 meter med en minuts ståvila emellan, men Snabba fötter hade tipsat mig om att dela upp intervallerna i block om till exempel tre, men lite längre vila mellan blocken.

Jag körde igång - första intervallen gick på 1.32. Hård motvind på upploppet gjorde att jag höll på att tappa sugen redan på första intervallen. Sedan gick det bara utför... Jag körde tre intervaller och vilade lite och drack vatten. Sedan tre till. Och tre till. Varenda intervall gick någon sekund långsammare än den förra. Den nionde och sista gick på 1.45. Usch!

Kanske var mina välmasserade spagettimuskler inte redo för en sådan här ansträngning? De ville fortsätta bölja omkring i kroppen i slow motion. Nåväl, det är väl bara att bita ihop och komma igen. Imorgon är en ny dag!

Simning och statistik

Trösklar är till för att ta sig över - inte för att stänga till dörrar, eller hur? Alltså packade jag väskan med baddräkt, handduk etc. redan igår kväll och 07.40 i morse gled jag ner i bassängen. Jag är ju verkligen ingen simmare. Tycker der är ganska tråkigt att harva där längd efter längd. Kanske beror det på att jag är så långsam? Men bastun efter 1250 meter var skön i alla fall!

Och cykel blev det till jobbet också. Det räknar jag i och för sig inte som träning. Jag trampar på så lugnt jag kan för att inte bli svettig - orkar ju inte byta om ytterligare en gång.

Men nu är det ny månad och dags att kolla statistiken för juli. Aj aj, inte bra!

Blått är alltså löpning och gult är styrka. Mindre än 5% styrka och ingen annan alternativ träning. Det här var ju verkligen inte vad jag lovat mig själv. Så går det när man bara ägnar sig åt det man tycker är kul. Jag var tvungen att kolla in juni för att se hur det såg ut då:

Så där ja, det var lite bättre. Gult är alltså styrketräning och den gröna biten är huvudsakligen tennis. Men om nu juli var en usel månad för alternativträning - hur ser då året ut hittills?

Not too bad! Här bytte vi visst lite färger, men grönt=löpning, gult=längskidor, rött=huvudsakligen tennis och bikramyoga, blått=styrka. Sedan är där två pytteslicar med gruppträning (typ pass på Sats) och simning. Alltså drar jag slutsatsen att ensidigheten i juli var ett olycksfall i arbetet. Finns en risk att augusti kommer se liknande ut, men sen är det definitivt dags att gå tillbaka till gamla vanor. Och simpasset i morse var ju definitivt ett steg i rätt riktning! Eller ett simtag...