Vad är väl en förfest på slottet?

Marathonmia skriver på sin blogg att imorgon har man chansen att testspringa TEC-banan! Åh, jag vill, jag vill, jag vill! 2-3 varv på den 1 mil långa banan, varav minst ett varv i mörker. Glögg och pepparkakor utlovas. Start vid Ensta Krog kl. 13.00.

Ja, det låter himla mysigt, men nu när jag faktiskt tycker att jag börjar bli bättre i foten så ska jag absolut inte riskera den genom att gå ut hårt. Jag kommer nog inte att springa på ett par veckor ännu. För även om jag är bättre så är det fortfarande en punkt som gör hiskeligt ont när man trycker på den.

Men, ett tips till er andra är det i alla fall. Man behöver inte vara anmäld till TEC för att vara med imorgon, så ta chansen! Jag började istället dagen med ytterligare ett bikrampass. Jag köpte ju ett tiodagars introduktionspass och tycker nog att jag har fått valuta för pengarna. Fem pass på nio dagar är ju inte så illa.  Det är supersvettigt och jobbigt, men jag tror att det gör nytta för hela kroppen och framför allt för foten.

Drömma går ju...

De senaste två månaderna har jag spenderat alla vakna timmar i nedanstående komipsar:

Vad är det med det? tänker kanske ni. Det borde väl vara alla löpares dröm att ständigt gå i löpardojjor. Ja, kanske det. Kanske om man faktiskt får springa i dem. Men jag får ju inte - kan ju inte - springa för närvarande. Ändå är löparskorna de enda som fungerar för mig. Jag går välklädd till jobbet varje dag och matchar med joggingskor. Så tråkigt! Jag vill ha snygga stövlar eller boots.

Igår när jag var på väg till ett möte slank jag in i en av mina favoritskoaffärer. De hade 50% rabatt på stövlar och boots... Tio minuter senare gick jag därifrån med nedanstående:

Äsch, man måste ju tro! Tro att foten är på bättringsvägen. Tro att jag kan testspringa före nyår. Tro att jag kan börja träna regelbundet i januari och tro att jag kan springa 8 mil i april... Och om jag kan göra det, jag då kan jag definitivt promenera i bootsen på väg till jobbet.

Och för att hjälpa tron på traven inledde jag morgonen med ett grymt bikrampass på fastande mage. Asjobbigt, men förhoppningsvis bra för såväl kropp som knopp. Sedan jobba några timmar och nu hemma för att ta hand om en trilskande frys. Eller ta hand om innehållet i frysen åtminstone. Ja, vi kommer inte svälta ihjäl den här helgen, det kan jag garantera!

Janne och tjejerna

Ibland säger det helt enkelt klick! Jag hann knappt komma in hos Ortoped-Janne idag förrän han hade lokaliserat den "onda fläcken", scannat av fötterna och skickat iväg beställningen på de formgjutna sulorna. Han var övertygad om att jag snart kommer vara helt bra i foten och därför är jag det också! Tron kan försätta berg eller hur är det nu igen?

Glad och upplivad är jag nu och det kommer inte bli sämre av att jag efter jobbet ska gå på bikramyoga tillsammans med Lotta och Camilla. Efter passet hinner vi förhoppningsvis med lite julshopping innan vi avslutar med god mat och rödvin på ett söderhak. 

Formgjutna sulor

Jag läste en lång, lång tråd på jogg.se om formgjutna sulor. Intressant. Jag hade tänkt att jag skulle skaffa gjutna sulor när foten är bra, dvs inte har någon svullnad alls, men som jag förstod diskussionen så är det viktigt att skaffa gjutna sulor direkt när man börjar få problem med fötterna. Då underlättas läkningen och man håller sig skadefri.

Så jag ringde upp ortopeden på Runner's Store och fick en tid direkt imorgon. Sånt gillar jag! Så här går det tydligen till:

Med hjälp av en tredimensionell scanner läses de obelastade fötterna av med röd laserstråle. Här avbildas in i minsta detalj varje fots unika uppbyggnad. 
Scannerbilderna skickas elektroniskt till Ortolabs produktionsenhet i Rundvik utanför Umeå. Där bearbetas alla data och en speciell fräs återskapar varje enskild fot i hårt PU-skum. 
Ortolab fotbäddarna tillverkas av avancerade material, som värms upp och vakumsugs på skumformarna. 
Fotbäddarna skickas sedan till Runners' Stores Ortolabspecialist Janne Forsman som gör inslipning, anpassning och utprovning enligt Ortolabs patent till individens fötter och skor. 


Det tar tydligen ca två veckor innan de är klara och eftersom min förhoppning är att börja springa så smått snart så är det väl lika bra att beställa de här sulorna så snart som möjligt.

Idag börjar det!

Om man ska följa Anders Szalkais träningsprogram inför Stockholm Marathon så börjar träningen idag! I alla fall om man följer programmet för att komma in sub4. Och det är ju det jag har för avsikt att göra.
Men på grund av foten får jag väl göra ett eget program den första tiden och dagens pass klarade jag av nu på morgonen. 1 km simning blev det. Men vet ni vad? Foten känns mycket bättre... Jag tror till och med att jag kommer att testspringa den inom ca 10 dagar. Det är i alla fall min förhoppning. Det går lite upp och ner, men igår kändes det superbra!

Lite uppmjukande bikram till så tror jag nog att jag ska vara på banan. Längtar!

Svettig planering

Ibland klagar jag på att veckorna går så snabbt, men det gör faktiskt helgerna också. Den här helgen till exempel hann knappt börja och nu är det söndag kväll. Tiden går fort när man har roligt, eller hur var det nu igen?

Jag var tillbaka på Bikramyogan i eftermiddags. Fascinerande! Jag fick redan känslan av att det gick lite bättre och framför allt att jag klarade värmen lite bättre än förra gången. Kanske inbillning... Men en sak reflekterade jag över och det var när vi gjorde stretchövningar i benen så klarade jag dem mycket bättre med vänster ben än med höger. Och det är höger fot jag har ont i. Kanske ett tecken på att jag verkligen behöver det här och att det kan vara bra för fossingen.

Annars är fotstatusen betydligt bättre än för två veckor sedan. Nu sätter jag ner hälen först när jag går och är inte alls lika besvärad. Men det är en punkt som fortfarande gör rejält ont. Ska försöka ha tålamod.

Jag har försökt planera kommande veckas träning och det är inte lätt att få in någon träning alls med tanke på alla jobbevents och glöggtillställningar man förväntas gå runt på. Men det är ju roligt också!
Får jag till allt som jag önskar så blir det nog simning på tisdag och yoga på torsdag och söndag. Det får nog räcka - resten av tiden ska jag äta pepparkakor och dricka glögg!

Some like it hot!

Jag har länge tänkt att yoga vore bra alternativträning för mig och jag har sneglat lite extra på bikramyoga, eftersom man då verkligen stretchar ut och mjukar upp alla muskler och leder. Jag tänkte att det nog kan ha positiv inverkan på min lilla fot.

Så jag googlade runt och hittade Bikram Yoga Söder, inte alltför långt bort från jobbet och bokade in mig på ett pass på fredag eftermiddag. Och eftersom den här veckan gått minst lika snabbt som alla andra veckor så sa det bara svisch och så var det fredag eftermiddag.

Jag kom dit i god tid och betalade för ett tiodagars introduktionspass. Det innebär att jag kan träna hur mycket jag vill under de kommande tio dagarna. Fast jag visste ju inte då om jag skulle vilja det... Lokalerna var fräscha och jag bytte om och fyllde på vattenflaskan. Jag hade med egen yogamatta, men man kan också hyra där. Jag gissar att vi var ca 30 stycken och till min förvåning var det inte enbart kvinnor, utan säkert 8-9 män.

Passet som skulle hålla på i 90 minuter började och jag hälsades särskilt välkommen eftersom jag var ny. Jag fick veta att mitt mål idag var att stanna kvar i lokalen under alla 90 minuter. Jag skulle ta det lugnt och inte anstränga mig för mycket, eftersom många som är ovana vid värmen bli illamående. Men jag tyckte faktiskt att jag hängde med riktigt bra! Åtminstone den första timmen. Jämför jag med den yoga som jag testat tidigare så skulle jag säga att det här är mer isolerade rörelser. Annars är jag van vid serier med rörelser som man ska komma ihåg, men här var det betydligt kortare övningar. Värmen och luftfuktigheten gjorde att hjärtat pumpade på och jag hörde hur det dunkade och dunkade. Riktigt obehagligt. Jag drack mycket mellan övningarna. Det var skönt. Hela kroppen fick sig en rejäl genomkörare och jag stretchade ut alla musklerna. Det var några balansövningar som jag hade svårt att göra på min onda fot, men i övrigt gick det bra. Mot slutet var jag ändå helt slut. Jag hade ingen klocka och tappade helt tidsuppfattningen. Hade ingen aning om det var fem minuter kvar av passet eller om det var trekvart. Som tur är var det snarare fem minuter när jag kommit till det stadiet och jag lyckades alltså hålla mig kvar i rummet hela passat. Mission accomplished!

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var både tufft och skönt och jag kommer definitivt testa snart igen! Någon annan som kört bikram på sistone?