En förvånansvärt snabb mil

Svettig och nöjd!

Idag har jag varit med mellansonen i Sätrahallen nr han har tävlat i friidrott. Höjdhopp och häcklöpning stod på programmet. Han persade i båda grenarna, så vi var båda nöjda och belåtna när vi kom hem vid tvåtiden. Jag tänkte att jag för en gångs skull skulle få en löptur i dagsljus och gav mig iväg vid kvart i tre. Det var lite segt i början, men efter ett par kilometer kände jag hur takten ökade och jag insåg att jag faktiskt hade lite bättre tempo än vanligt. Det sporrade mig förstås att öka ytterligare och kom hem efter en dryg mil med en snitthastighet på 5:36 per kilometer. Med tanke på att det fortfarande är halt, isigt och opålitligt underlag så var jag mycket nöjd med detta!

Imorgon är ambitionen att springa längre och förmodligen långsammare. Ingen tanke på tiden, bara distansen. Två mil skulle kännas fint, men minimum är 14 kilometer. Med det kommer jag åtminstone upp i mina önskade fyra mil i veckan.

Sedan har jag börjat fundera på vårens lopp. Vilka ska få vara med i min marathonträning?