I fredags var det dags för ett långpass. Jag sprang ju 18 km i Lida för ett par veckor sedan, men nu ville jag komma upp i samma distans på asfalt. Halvmaran är ju en stadsmara, så när jag hämtat Elias från skolan och de stora killarna var hemma och kunde ta hand om varandra så gav jag mig iväg.
Jag har mätt upp en runda här i närområdet som är en ganska flack 6-kilometerstur. Tre varv tänkte jag. Det skulle ju kunna vara otroligt tråkigt att springa samma runda tre varv, men jag måste säga att det kändes inte alls så. På sluttampen var jag till och med lite sugen på att lägga till tre kilometer för att verkligen komma upp i en halvmara, men då hade jag så bråttom till kvällen grillfest att jag var tvungen att avstå. Intressant är dock att dessa 18 km sprang jag på 1:41, medan motsvarande sträcka i Lida tog mig hela 1:54. Nu ska jag väl inte få några falska förhoppningar, men det slog mig faktiskt att en tid under två timmar är inom räckhål....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar