Dan före dan

Håll tummarna!

Jaha - i morgon är det dags! Nummerlappen är hämtad, klockan är laddad och kläderna är framlagda. Även träningen är hyfsat väl genomförd. Lite mängdtapp nu i maj när jag var sjuk, men jag har tränat på bra hela våren och jag har betydligt fler långpass i benen än vad jag hade inför Vintermaran. So far, so good!

Jag har inte gjort någon särskild uppladdning inför detta lopp, mer än att jag sett till att inte slarva med maten eller sömnen. Att vi har haft två lediga dagar nu har varit skönt. Nu hoppas jag bara på att det blir en rolig dag i morgon! Att kroppen känns pigg och löpsugen och att jag än en gång ska få glädjen att springa i mål inne på Stadion. Stockholm Marathon är faktiskt ett väldigt speciellt lopp! Lycka till alla som springer och alla ni andra - ni kan väl hålla tummarna?! :-)

Vårskriet

 Igår var det så dags för Vårruset! Jag har sprungit det flera gånger och tycker att det brukar vara en trevlig kväll trots att loppet är väldigt trångt och svårsprunget. I år hade jag för första gången anmält oss i tidtagningsklassen. Då får man starta först och jag tänkte att det skulle bli mycket lättare att ta sig fram, men tji fick jag!

Vi var fem stycken som skulle springa (Anna hade blivit sjuk), men jag hade också lockat med mig en hejarklack i form av min kollega Jenny. Vi kom till Universitetet strax före halv sju och följde lämmeltåget av tjejer bort till starten. Vid inlämningen för överdragskläder mötte vi övriga i gruppen. Det var kallt. Plötsligt under eftermiddagen hade den sköna värmen försvunnit och nu var det riktigt blåsigt och kyligt.

Uppvärmning med Friskis & Svettis

Vi körde uppvärmning med Friskis & Svettis och sedan var det redan dags för start. Trots att vi var i första startgruppen var det otroligt segt. Vi fick gå en lång bit innan det gick att börja jogga. Sedan delade sig banan och jag hamnade i den vänstra delen som var väldigt smal och trång och det blev tvärstopp på flera ställen. Första kilometern gick på 6.21 - frustrerande! 

Sedan lättade det något, men det var trångt hela vägen. Men i mål kom vi allihopa, hyfsat nöjda och glada. Jenny hade hämtat ut picknicken och dukat upp. Jag hade med mig två flaskor skumpa så vi hade en riktigt mysig avslutning på kvällen! 

Inte i nummerordning, men ändå! :-)

Maran närmar sig - men först ett litet Vårrus!

Årets mest hektiska period är just - hektisk! Så många avslutningar, kundkvällar, bokreleaser och så ett litet marathon på det! Jag har haft svårt att planera och framför allt att hålla mig till min ganska löst sammanfogade plan. Samtidigt har vi haft ett alldeles otroligt sommarväder den senaste veckan och jag har försökt förflytta fokus till sol, vila och grill...

Sommarstockholm är inte så tokigt...

Igår hade jag planerat för mitt sista lite längre pass före maran. Kom upp i tid och stack iväg för att undvika den hetaste värmen. Men varmt var det när jag tuffade in mot stan. Dock kände jag ganska tidigt i passet av mitt högra knä. Inte mycket, men tillräckligt för att vara lite försiktig. Och om sanningen ska fram så kände jag en aning av detta under långpasset i onsdags också. Så jag avslutade faktiskt löpturen redan efter 11 km vid Slussen och tog T-banan hem. Stretchade ordentligt och rullade på foamrollern. Tycker det känns mycket bättre idag.

Idag har jag inte sprungit alls, men gjort något annat spännande. Jag har äntligen öppnat kuvertet från Stockholm Marathon! Jag fick det ju för flera veckor sedan, men har inte kommit mig för att öppna. Vet egentligen inte riktigt var för jag skjutit upp detta, för när jag väl gjorde det så kändes det bara kul! :-)

10360 - bästa numret?

Jag tror att jag hade inbillat mig att jag skulle ha halkat ner från de som startar 12.00 till 12.10, men det hade jag inte. Däremot ligger jag i grupp E som är allra sist av de som startar 12. Men egentligen spelar det ingen roll alls! Jag ser jättemycket fram emot att springa Stockholm Marathon och jag har inget tidsmål som jag "måste" uppnå. Eftersom jag var sjuk förra året och missade loppet ser jag mest fram emot själva stämningen och festkänslan. Sedan vill jag förstås springa så snabbt jag kan, men så är det ju alltid när jag har nummerlapp på bröstet.

Men innan det är dags att infinna sig på Stadion så är det ju ett annat lopp som ska betas av - nämligen Vårruset! I morgon springer jag och fem kompisar 5 km ute vid Norra Djurgården och sedan ska vi njuta av gemensam picknick! Det blir kul! Resten av veckan ligger jag nog lite lågt med löpningen - kanske ett lugnt lunchpass på onsdag, men för övrigt är det nog sova och äta som gäller!

Långpasset som aldrig tog slut

Igår skulle Niklas och jag testspringa en runda som han planerat för ett kommande socialpass. Jag tror att han egentligen tänker att rundan ska vara ca 30 km, men eftersom det var vardagskväll efter jobbet så hade han skalat ner den till 20 km för att vi skulle hinna med.

Jag hade haft en stressig dag på jobbet som avslutades med ett långt styrelsemöte. Det är ju då som jag verkligen behöver löpningen, men jag hade spänningshuvudvärk och termometern stod på 24° när jag satte mig på bussen mot Hellasgården. Strax innan vi möttes vid Hellasgården fick jag meddelandet att rundan nog blev 23 km. Nåväl, 20 eller 23 - det kunde väl gå på ett ut.

Vi träffades vid 17.30 och då förstod jag att Niklas hade problem med att få till rundan i klockan. Han hade laddat ner den, men nu syntes den inte till.... Nåväl, efter några försök bestämde vi oss för att springa ändå. Han visste ju ungefär hur rutten gick.

Vi sprang iväg på en vacker skogsväg. Solen värmde och huvudvärken hade mig i sitt skruvstäd. Kanske hade jag druckit för lite vatten under dagen eller också var det någon sorts spänningshuvudvärk. Kilometrarna rann iväg i alla fall. Och i bra tempo.

Vi kom ut ur skogen och sprang igenom Fisksätra och vidare mot Saltsjöbaden. När vi passerat 10 km var det glasspaus och jag fick en isglass med colasmak! Gissa om det gjorde susen! Huvudvärken lättade och efter lite vila sprang vi vidare på hyfsat lätta ben.

Glasspaus i Saltis

Men efter några kilometer började "reiseleitern" bli osäker på vägen. Vi fick stanna och konsultera telefonen... Och vända och springa tillbaka några kilometer. Men sedan kom vi ut på en otroligt fin skogsstig längs något som heter Erstaviken och det var härlig löpning. Ändå började jag bli trött. Det var varmt och jag hade varit inställd på max 23 km. För att undvika fler felspringningar bestämde vi att springa till Älta och där avgöra om vi skulle ta bussen till Hellas eller springa ytterligare fem kilometer. Det var fortfarande varmt, men jag insåg att solen skulle gå ner och då blir det snabbt kallt. 

Vi kom till Älta och vem tutade på oss där om inte Mats D som kom körande från Hammarbybacken där han sprungit Rogers Bergstävling. Egentligen ville jag bara hoppa in i bilen och tvinga Mats att köra mig till Hellasgården, men självfallet så sprang jag vidare. :-) Och konstigt nog gick det lite lättare. De sista fyra kilometrarna gick i riktigt bra tempo och när vi äntligen var tillbaka i Hellas hade vi sprungit knappt 28 km i 5.45-tempo! Och när man väl är framme så känns ju allting bra! Dessutom hade Niklas en kylväska i bilen med kallt vatten, bananer och Gainomax! Strax låg han på plus igen!

Jag hade haft en liten tanke på att eventuellt efteranmäla mig till Milspåret idag, men den tanken släppte jag snabbt. 28 km igår, tennis i morse och cykel fram och tillbaka till jobbet räcker. Men faktum är att jag känner mig helt ok idag, till och med mindre stel än igår. Och trots att rundan blev längre än jag planerat så var den fin och skön så om det blir ett socialt långpass framöver så hänger jag gärna på!

Mälarmupparna strike again!

 Ojojoj, så kul jag har haft med Mälarmupparna ikväll! Det börjar ju dra ihop sig för en första prövning, nämligen Vårruset som vi ska springa nästa måndag. Därför hade jag förberett ett hyfsat tufft pass för dem ikväll. Dagen till ära passerade jag en sportaffär på lunchen och inhandlade en visselpipa! Nu jäklar!

Vi möttes som vanligt klockan åtta på kvällen och joggade iväg mot Axelsbergs IP. Där var det, precis som jag hoppats på, helt tomt och vi kunde köra löpskolning helt ostörda. Sedan var det dags för tidsintervaller. Eftersom vi är ganska ojämna, en del snabbare och en del långsammare, så funkar intervaller på tid mycket bättre än på distans. Och springer man runt en idrottsplats så kan man ha koll på samtliga!

Vilket gäng!

Så vi körde 2 minuter snabbt, 2 minuter långsamt och så upprepade vi det hela 6 gånger. Totalt 24 minuters löpning och jag tror de flesta blev förvånade över hur många kilometer de fick ihop. Mycket bra träning! Jag höll i visselpipan och blåste varje gång det var dags att ändra tempo. Sedan tog vi en lite längre nerjogg längs den banan som Mälarhöjdsloppet gick på i lördags. Dvs mycket kuperat och jobbigt! :-D 

Jag är så himla nöjd med kvällen och med mitt gäng! Det kommer gå bra för dem på Vårruset och jag ser fram emot en riktigt mysig kväll tillsammans!

Här är vi!

Lätt distans i solen

Det är kul att ha en man som också gillar att springa! Egentligen var det Mats som började springa långt före mig. Han fick för sig att han skulle göra en svensk klassiker 2007 och steget efter det var förstås att springa marathon vilket han gjorde 2009. Strax därefter blev jag också biten av löparbacillen. Det har blivit många gemensamma pass och framför allt ett antal lopp utomlands som blivit till härliga minnen.

Nu för tiden springer Mats inte alls lika mycket som jag, men varje söndag brukar han ge sig iväg på en tur och ganska ofta följer jag med. Så i morse när frukosten hade sjunkit ner och vi hade hunnit läsa tidningen på altanen så gav vi oss iväg. Jag kände av gårdagens lopp i mina stela lår, men det var skönt att leda upp dem lite. Trots att det var tidig förmiddag var det redan jättevarmt. Vi sprang ner mot Skärholmen och sedan vidare mot Långbro för att sedan komma hem efter exakt 12 km. Först hade jag tänkt att jag skulle lägga på lite extra och komma upp runt 20 km, men efter 12 var jag faktiskt nöjd. Jag har ju varit sjuk i veckan och loppet igår tog på krafterna. Kändes bättre att softa med en glass i solen helt enkelt! :-)

Ibland behövs ingen gps-klocka för att hålla koll på avstånden under löpturen!

Livsandarna återvänder med en fin fjärdeplacering!

Det har varit tyst här på bloggen och det betyder oftast att det varit paus på löparfronten. Så även denna gång. Tyvärr. Jag anmälde mig ju sent till Kungsholmen runt och kände mig både taggad och i fin form. Loppet gick förra lördagen och redan på fredagen började jag känna mig risig. Hoppades ett tag att jag skulle kunna sova bort det, men nej, på lördagen var jag sämre och sedan fortsatte det utför. Feber och hängig. Fy, vad tråkigt. 

Först i onsdags började jag komma ovanför vattenytan igen och då hade det hopat sig så extremt mycket jobb att jag fick lägga all energi jag kunde uppbringa på det. Igår kväll var jag faktiskt helt slut. Så där så att jag nästan började gråta bara någon tittade på mig. Så jag gick och la mig och sov i nästan tio timmar och idag känner jag mig som en ny människa!

Och vad gör man då om man känner sig som en ny människa? Jo, man joggar ner till Axelsberg och efteranmäler sig till vårt lokala lopp Mälarhöjdsloppet! Det arrangeras för andra året och i fjol sprang maken och två av sönerna, men faktiskt inte jag själv. Men jag var där och hejade då och vet att det är en otroligt tuff och kuperad bana. 

Jag visste att Katarina och Per skulle springa, men när jag väl var på plats så kände jag ju massvis med löpare. Först var det uppvärmning med Flex.

Armar uppåt sträck!

Sedan var det dags för start och jag ställde mig hyfsat långt fram. Eftersom jag varit sjuk så tänkte jag försöka lyssna på kroppen, men självklart ville jag kämpa på så bra jag kunde. Startskottet brann av och vi kom iväg. Jag såg ett par snabba tjejer som pep iväg snabbt, men trodde att jag låg hyfsat ändå. Första kilometern går mest nerför och den gick på 4:17. Snabbt. Men sedan kommer mördarbacke nummer ett... vilket visade sig i att den andra kilometern gick på 5:07. Under backen är det en tjej som passerar mig och sedan ligger hon lite framför mig resten av loppet. Jag lyckas inte ta mig förbi. Tredje kilometern är nog den mest plana (den gick på 4:37) för att sedan börja segt uppför igen. På fjärde kilometern kommer mördarbacke nummer två. Här springer jag sida vid sida med en kille. Ingen klarar av att ta sig förbi. Vi flåsar hejdlöst. "Kom igen" säger han. "Detsamma" säger jag. Men sedan gör jag det. På krönet av backen går jag om honom och håller den placeringen loppet ut. Efter den här mördarbacken fortsätter det tyvärr segt med ett svagt motlut. Nu är jag så trött att jag bara vill kräkas. Men det är ju bara 500 meter kvar. Snart hör jag speakern i målområdet och några småkillar som hejar längs banan ropar "Du är fjärde tjej". Men jag tänker att det inte kan stämma för det var ju några snabbingar i starten. Strax därefter hör jag att de ropar "Du är femte tjej" och inser att det ligger en tjej strax bakom mig. Här gäller det att hänga i sista biten! Jag ökar så gott det går och springer ner mot målområdet. Det är en bit kvar och inte riktigt dags för spurt. Men benen trycker på och nu ser jag målflaggan och krutar för allt jag är värd! Yes - aldrig har väl en målgång varit så efterlängtad!

Här kommer Katarina spurtande i mål

Jag slänger mig ner i gräset och bara flämtar. Jag är fullständigt slut. Efter ett tag lyckas jag resa mig och hämta en mugg vatten. Jag piggnar till och ställer mig vid målet och tar en bild av Katarina som kommer spurtande. Jag går runt och snackar med alla. Så roligt med små lopp! Efter ett tag blir det prisutdelning, men tyvärr har bensinen som driver elaggregatet tagit slut så de har inte lyckats skriva ut listan med placeringar och tider. Ja, som sagt - roligt med små lopp! :-)

Men tjejen som passerade mig fick pokal för sin tredjeplats så jag är säker på att det var fyra jag blev. Ska dock bli kul att se den kompletta listan på nätet när den är klar. Efter lite mingel i solen joggade jag hem igen. Bra dag!

Svettiga och glada!