Riddarfjärden by night

Löpning när den är som bäst! När man efter en lång dag får dra på sig kläderna, möta upp en vän och springa medan man hinner snacka om allt som hänt sedan sist. Kilometrarna rinner iväg med lätthet och tempot är högre än det borde. Stockholm är vackert trots slasket och helt plötsligt är vi tillbaka där vi startade! 13 km rikare och glada och nöjda!

Första passet med 310XT

Idag på lunchen sprang jag min vanliga runda runt Riddarfjärden. Men själva rundan var nog det enda som var som vanligt. Vädret var till exempel inte som vanligt. Jag tillhör inte dem som jämt kollar på vad det ska bli för väder - det är ju ändå något som jag inte kan påverka. Jag kan bara försöka klä mig rätt. Men idag på förmiddagen var jag faktiskt inne på en vädersajt och kollade Stockholmsvädret och då stod det att det skulle börja snöa kl. 12. Då tänkte jag att jag skulle försöka komma iväg lite tidigare än vanligt på min runda, men sedan händer det ju alltid något på jobbet som gör att tiden rinner iväg.

Nåväl, 11.45 kom jag iväg. Himlen lite mörk, men varken regn eller snö. Jag sprang iväg och det kändes härligt. Upp på Västerbron och där stannade jag till för den obligatoriska fotopausen. Och precis då började det snöa! Inte sådana där stora fina flingor som långsamt singlar ner från himlen. Nej, snön blåste horisontellt rakt mot mig! Ner för bron och sedan hela Norr Mälarstrand. Jag kände att jag drog upp tempot för jag ville bara komma in. Rundade Riddarholmen och sedan slutspurten tillbaka till Söder.

Och att det hade gått snabbt kunde min nya Garmin 310 XT konstatera. De två sista kilometrarna till och med under 5-minuterstempo. Inte illa i den blåsten! Men det alla bästa med klockan var inte kilometertiderna utan överföringen! När jag kom in la jag bara klockan på skrivbordet och svisch hade alla data förts över till datorn! Simsalabim! Och när jag sedan gick in på jogg.se för att lägga in passet i träningsdagboken så gick det hur snabbt som helst. För det är väl min enda invändning mot jogg.se, att det brukar vara så mycket strul med överföringen. Men aldrig har det gått så snabbt och lätt som idag. Och det utan att klockan ens är ansluten - dock med en lite USB-plupp.

Så första rundan med nya klockan fick väl godkänt. Tufft väder, men det ledde till bra tempo. Och sedan fantastiskt enkel överföring. Och extra glad är jag för att jag kom iväg på en lunchrunda idag, för hu vad det har snöat och blåst hela eftermiddagen och kvällen. Måste ha kommit minst en decimeter och jag hade inte haft lust att ge mig ut nu i kvällningen. Nu kan jag sitta inne i värmen och känna mig nöjd! :-)

Flashback av en otrevlig upplevelse

Dagens Nyheter den 18 mars 2014

När jag slog upp tidningen i morse möttes jag av ovanstående rubrik. Och visst kände jag igen det texten handlade om. En man som cyklar upp bakom joggande kvinnor och daskar till dem i baken. Jag mindes tydligt den dagen jag var ute på långpass och utsattes för just detta. Hur rädd, arg och förnedrad jag kände mig! Och hur obehagligt det var när mannen långt senare på samma löprunda passerade mig ytterligare två gånger, dock utan att göra något. 

När jag nu läser hur mannen under mer än tre års tid har ofredat kvinnor och hur han fortfarande gäckar polisen så skäms jag lite för att jag inte anmälde honom då. Och det visar kanske att vi ibland väljer att acceptera det oacceptabla. Intalar oss att det bara är på "skoj". Men jag garanterar att det inte kändes så skoj när det hände. Polisen har nu sjutton anmälningar mot mannen och misstänker ett stort mörkertal. Man uppmanar alla brottsutsatta att anmäla. Tur att jag noterade händelsen här - för nu är det jag som skickar in min brottsanmälan. 

Solskenspass

Vissa helger verkar tiden räcka längre än andra. Den här helgen var en sådan. Började redan på fredagskvällen med utgång med jobbet. Trevligt! På lördagen var jag i stan med mina äldsta söner och rustade dem för våren. Nya jackor och nya skor. Och en trevlig lunch på restaurang. 

Eftermiddagen ägnades åt storhandling och det gigantiska strykberget. Men på kvällen gick vi ut med ett stort gäng goda vänner på en restaurang här i området. Supermysigt! Så nog var jag lite trött och seg när det i morse var dags att möta Sofia för en springtur. Men även om det blåste kallt så var det en fantastiskt vacker morgon och efterhand släppte tröttheten och jag kunde njuta av löpningen. Som alltid hade vi mycket att snacka om och kilometrarna rann iväg utan att vi märkte det. Vi sprang den kuperade vägen längs vattnet - den är tuff, men vi lyckades hålla godkänt tempo. 

Det blev 16 kilometer utan några känningar i knät. Bra! Jag velar fortfarande lite om hur jag ska göra med TEC och jag tror att kommande vecka blir avgörande för mitt beslut. Tanken är att det blir en hyfsat tuff träningsvecka med mängdfokus. Funkar det utan knäproblem så blir det nog start på TEC50 miles. Den som lever får se!

Konst i naturen

Märk hur vår skugga...

Min nya följeslagare

Efter mycket funderingar fram och tillbaka beslutade jag mig för att köpa en Garmin 310 XT. Det är alltså den modell som är mest lik 305an som jag har, med skillnaden att 310an har betydligt längre batteritid och trådlös överföring.

Jag beställde den på nätet i tid för att få den till förra helgens långlopp, men tror ni att den dök upp i tid? Icke! Som tur var kunde jag låna Mats klocka på loppet, så det löste sig ju ändå. Leveransen dök faktiskt inte upp förrän igår. Nu är klockan laddad och redo för äventyr!

Jag ser fram emot att tillbringa många timmar med min nya Garmin och hoppas att vi ska uppleva mycket roligt tillsammans! :-)

Transportlöpning

Det är något visst med transportlöpning. Att förflytta sig från punkt A till punkt B för egen maskin. Att vara oberoende av t-bana, bussar och trafikstockningar. Att ge sg själv tid att släppa tankarna fria, dra ner luften i lungorna och låta blodet pumpa runt i kroppen.

Det gjorde jag idag. Och visst var jag trött efter några intensiva dagar, men inte tröttare än att jag kunde njuta av kvällshimlen och känslan av att inte behöva ha vantar. Såg DN-skrapan lysa upp skymningen, såg det glittrande vattnet under Liljeholmsbron och sedan förorternas små upplysta centrum. Komma hem till pastamiddag och läxläsning. Ibland är vardagen faktiskt det bästa som finns!

 

As good as new eller den fantastiska kroppen

Riddarfjärden

Jag har haft tre hela vilodagar efter Skövde 6-timmars och det har känts bra. Ja, vila vad gäller fysisk aktivitet alltså - i övrigt har det varit mer än fullt upp med bolagsstämma och en hel massa andra möten. Just nu känner jag mig helt klart mer utmattad mentalt än fysiskt!

Eftersom kroppen, och särskilt då knät som bråkade med mig i lördags, känns bra så tog jag idag en liten lunchrunda runt Riddarfjärden. Har faktiskt inte sprungit den rundan på två månader och idag sken solen och det var riktigt härligt.

Jag började försiktigt och nog var jag lite trött, men efter stund kom jag igång och benen pinnade på riktigt bra. Motvind på Söder Mälarstrand och uppför Västerbron, men när jag väl kom ner på Norr Mälarstrand och fick vinden i ryggen så blev det nästan för varmt. Det blev 7 km i 5.23-tempo utan ett knyst från knät och då är det väl bara att bocka och tacka? Jag har faktiskt återhämtat mig snabbt efter alla ultralopp. Just när jag passerar mållinjen är det svårt att tänka på nästa löppass, men det har bara dröjt ett par dagar tills jag blivit riktigt sugen igen. Och efter Skövde har jag heller inte en endaste blåsa eller blånagel.

Det känns toppen att vara igång igen! Jag skjutsade sonen till Sätra Friidrottshall häromkvällen och då fick jag till och med ett litet hugg av längtan efter 400-ingar på banan... Kanske något att planera in till helgen? :-)