Nytt distansrekord

Efter ca 15 km

Idag var det dags för gruppträningen med Running Sweden som jag skrev om häromdagen. Jag får erkänna att jag var lite nervös. Här tränar man för ultradistanser och jag var rädd att inte klara av vare sig tempo eller distans. Redan strax efter sju imorse åkte jag hemifrån och styrde kosan mot Rönneberga Gård som ligger längst ute på Lidingö. Löpare höll på att samlas och efter att ha lämnat av diverse prylar och snört på mig mina Icebugs fick vi välja grupp. En skulle hålla 5:30-tempo och den andra lite drygt 6:30-tempo. Jag valde den långsammare gruppen av ren självbevarelsedrift.

Vi var ca 15 löpare i min grupp och som vanligt förvånades jag över hur snabbt kilometrarna passerar när man har sällskap. Jag var aningen frustrerad av det långsamma tempot i början, men visste att jag skulle uppskatta detta senare under löpturen. Första 14 km gick lätt och då passerade vi på nytt Rönnerberga Gård och hade vätskepaus. Skönt. Här hoppade några löpare av och i en mindre grupp gav vi oss i kast med andra varvet. Slingan var inte identisk med första varvet och vi lyckades springa lite fel och fick vända. Plötsligt hade 24 km passerat och därmed mitt distansrekord! Härligt! Nu gick det nog lite trögare och jag började få känningar i ländryggen, vilket jag ofta får på långpass. Men det var inte värre än att benen trummade vidare och hux flux var tillbaka vid utgångspunkten med 30 km i benen! :-)

Nu såg jag fram emot en varn dusch, men tyvärr fanns enbart iskallt vatten kvar i ledningarna. Helt omöjligt att duscha säger jag! Jag svabbade av mig så gott det gick, men kände mig ändå hyfsat ofräsch när jag satte mig vid lunchbordet. Det var kul för det var faktiskt en hel del såna "loners" som jag, dvs personer som kommit ensamma. Det var roligt att höra alla berätta om sina löparprestationer och kommande utmaningar. Alla var vrålhungriga och lasagne, sallad och mackor försvann i ett nafs.

Sedan var det dags för en kort presentation av Rönnerberga Gård, Running Sweden och sedan var det MarathonMias tur. Jag har ju följt hennes blogg ett tag nu och det var roligt att höra henne berätta om vad som driver henne och lite mer om hennes ultralopp.

Jag blev förstås sugen på att anmäla mig till Lidingö Ultra, men eftersom det bara är ett par veckor före Sthlm Marathon så tror jag att jag ska vara klok och koncentrera mig på det.

Mycket nöjd körde jag hem till familjen. Nu är jag lite trött och stel - vi får väl se hur det känns imorgon! :-)