Jo, jag var allt lite stel när jag vaknade i morse. Framför allt i höfterna. Men det fanns ingen tid att beklaga sig över det, utan idag var det min tur att få följa med Samuel på friidrottstävlingar. Och det är så roligt! Idag var det 60 meter häck och höjdhopp som gällde. Det blev personbästa i häcklöpningen, men i höjdhoppet hade nog Samuel hoppats på mer. Här är i alla fall dagens hjälte!
 |
| Samuel laddar inför häcklöpning. |
När vi kom hem tänkte jag att det var dags för en liten lugn återhämtningsjogg. Max 6 km tänkte jag. Kände mig faktiskt inte speciellt sugen på att ge mig ut. Men det var fortfarande lite dagsljus och så fort benen började röra sig så glömde jag bort det onda i höfterna och det var helt enkelt underbart att springa! Men halt! Aldrig har jag väl varit så glad åt dubbarna som idag - rena rama isgatan! Benen trummade på och hux flux insåg jag att det var milrundan jag sprang. Inte så fort, men ändå betydligt snabbare än igår. Om det kan kallas återhämtningsjogg vet jag inte, men nöjd och glad är jag i alla fall! :-)
 |
| Det är kul att springa! |
 |
| Men vem är det som lurar i bakgrunden? Kan det vara samvetet? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar