Jag glömde spotta...

...när jag var på den trevliga vinprovningen igår. Så imorse kände jag mig faktiskt lite svag. Ultraintervaller var inte att tänka på och dessutom hade jag lovat hjälpa barnen att fixa lite olika saker idag. Livsandarna återvände efter en rejäl frukost och sedan var det bara att ta tag i allt: skjutsa till klättringen, handla, hjälpa till att packa till skolresan etc. Men jag hade verkligen bestämt att det inte skulle bli någon mörkerlöpning idag - en så här fin dag måste man ta tillvara lite på i alla fall.

Så vid halvtre-tiden kom jag äntligen iväg. Men hu så segt det var i början! Tungt och jag svettades som en gris trota att jag verkligen tog det lugnt. Efter några kilometer började det lossna och när jag passerade 6 km insåg jag att jag faktiskt sprungit på under 6-minuterstempo hela tiden. Så himla seg var jag alltså inte! Det gav nya krafter och benen trummade vidare. Den här marginalen tänkte jag verkligen inte släppa. Så när jag slutligen kom i mål efter 10 km var det med tanke på snömodd och is på den helt acceptabla tiden 58:20. Skönt!

Sol i sinne!