Långpass!

Över två mil på under två timmar!

Förmiddagen spenderade jag återigen i Sätrahallen där Samuel idag skulle springa 60 m. Det var redan 10.20 och efter det skulle han vara klar, så jag hade planerat att komma ut på mitt långpass redan vid elva och få en härlig tur i dagsljus. Men tro det eller ej - Samuel sprang så fort att han gick till final! Roligt! Så det blev till att vänta in ytterligare en tävling och vi kom hem betydligt senare än jag tänkt mig.

Därför fick jag lite problem med det här med mat. Jag behövde fylla på före passet, men ville inte äta för mycket för då skulle jag få vänta och därmed inte kunna ta vara på ljuset. Jag åt lite grann och drack och kom sedan iväg ungefär klockan ett.

Solen bara gnistrade och det var UNDERBART! Ambitionen var att springa två varv på min milrunda. Jag hade lite känningar av att jag just ätit, men tycker ändå det flöt på bra. Jag hade bestämt att det var bara distans som gällde idag -det kunde i princip gå hur långsamt som helst. Svårast av allt är ju att springa förbi vårt hus efter en mil och veta att jag har lika mycket kvar. Det liksom sliter lite i mig, men idag var jag stark och fortsatte. Och tempot var trots allt helt ok. När jag sprungit 16 km insåg jag att jag hela tiden hållit strax under 6-miuterstempo och det ville jag verkligen inte tappa på slutet. Så trots att jag var trött så tvingade jag mig att mala vidare och stod slutligen vid ytterdörren efter drygt två mil. När jag stack iväg ropade jag till barnen att jag skulle vara borta två timmar och tittar man på klockan så måste man väl säga att jag var punktlig?

Imorgon bär det av till Litauen med jobbet, så nu måste jag förbereda mig lite. Ciao! 

Hemma igen!

En förvånansvärt snabb mil

Svettig och nöjd!

Idag har jag varit med mellansonen i Sätrahallen nr han har tävlat i friidrott. Höjdhopp och häcklöpning stod på programmet. Han persade i båda grenarna, så vi var båda nöjda och belåtna när vi kom hem vid tvåtiden. Jag tänkte att jag för en gångs skull skulle få en löptur i dagsljus och gav mig iväg vid kvart i tre. Det var lite segt i början, men efter ett par kilometer kände jag hur takten ökade och jag insåg att jag faktiskt hade lite bättre tempo än vanligt. Det sporrade mig förstås att öka ytterligare och kom hem efter en dryg mil med en snitthastighet på 5:36 per kilometer. Med tanke på att det fortfarande är halt, isigt och opålitligt underlag så var jag mycket nöjd med detta!

Imorgon är ambitionen att springa längre och förmodligen långsammare. Ingen tanke på tiden, bara distansen. Två mil skulle kännas fint, men minimum är 14 kilometer. Med det kommer jag åtminstone upp i mina önskade fyra mil i veckan.

Sedan har jag börjat fundera på vårens lopp. Vilka ska få vara med i min marathonträning?

Oops! I did it again!

Hemma igen!

Japp, jag kom hem denna gången också. Idag var det isigt och segt. Tyckte ju att jag hade kommit igång med lite bättre tempo under helgen, men nu verkar det omöjligt att komma under 6-minuterstempo. Jag malde på mina åtta kilometrar, tankarna fladdrade och jag var hemma efter 49 minuter och 32 sekunder.
På lördag ska jag vara friidrottsfunktionär hela dagen, men hoppas att få till ett kortare pass framåt kvällen. På söndag däremot måste det vara dags för långpass!

Åter på tennisbanan!

Den kära gamla MIK-hallen.

Idag började jag dagen med en timme tennis. Så roligt att vara "på banan" igen. Min tennisarm har besvärat mig i tio månader, men nu börjar den faktiskt bli bättre. Kan inte direkt påstå att jag spelade mästerligt, men deet var SÅ roligt att överhuvudtaget spela igen. Jämfört med löpningen så är ju tävlingsmomentet så mycket starkare här (för mig i alla fall) och det passar mig väldigt bra. Nu ska jag försöka att inte överdriva och börja spela som en galning igen. Långsamt måste armmusklerna byggas upp igen. men en timme i veckan, torsdagmorgnar, ska jag definitivt köra.

Och alldeles strax är det dags för en lite tranportjogg hemåt...

Hur lugnt kan man springa?

Bekymrad rynka i pannan.

Igår började jag känna mig lte hängig, kände att det rev lite i halsen och så. Idag är halsen bra, men jag har ändå inte varit i toppform. Hur gör man då? Ska man springa eller inte? Jag är väldigt tveksam, men slutligen bestämde jag mig för en mycket lugn jogg hem från kontoret.

Tyvärr hade jag gjort bedömningen att så mycket snö smält att de vanliga dojjorna skulle användas, men det var nog ett felbeslut. Hela Söder Mälarstrand var både blöt och isig, men sedan blev det bättre. Jag försökte andas med stängd mun och benen trummade snällt på av sig själva.

Nu känns det skönt att ha genomfört i alla fall, men jag är trött och ska ta en "early night". Förhoppningsvis är jag helt ok imorgon!

Dags för lite pyssel!

Glada fötter springer snabbt! Eller?

Även om det är lång tid tills det är dags att visa upp fötterna i sandaletter så kan de behöva lite extra omvårdnad. Skrubba, smörja, fila etc. Jag läste att Martina Haag hade fått löstånaglar (!) av en bekant som under ett yogapass upptäckt att det saknades några stycken på Martinas löparfötter... Som tur är sitter alla mina tio fast för närvarande och är efter dagens pyssel mycket belåtna och sugna på nya stordåd i löparskorna!

Icebugs till kontorskläderna?

Ja, idag var det bara att snöra på sig Icebugsen till kappan och snygga kjolen. Vi har en brant backe upp till vårt hus och det var i princip omöjligt att komma vare sig upp eller nerför den utan benbrott. Men med Icebugsen var det ju lätt som en plätt. Jag var kanske inte snyggast på T-banan idag, men definitivt safe... ;-)