Vem är egentligen Bikram?

Ja, det började jag faktiskt undra under senaste yogapasset. Det är lätt att tro att allt som har med yoga att göra är uråldrigt, men bikramyoga visade sig vara en helt modern yogaform. Det är till och med så att Mr. Bikram is still alive.

Bikram Choudhury föddes 1946 och blev tidigt en yoga guru. I tonåren vann han The National India Yoga Championship fyra år i rad. Han skapade 26 ställningar eller positioner som han säger främjar hälsan. I början av 70-talet öppnade han sin första yogastudio i San Fransisco och stjärnor och kändisar fastnade snabbt för denna form av yoga. Tydligen har Bikram något "patent" eller copyright på positionerna och bikramstudios runt om i världen drivs som ett franchisekoncept. Konceptet är uppenbarligen lukrativt och Bikram Choudhury kritiseras för sin materiella livsstil då han bland annat har en stor samling Rolls Royces och Bentleys.

Så där, då vet vi det! Men helt oavsett Mr. Bikram så måste jag säga att det känns ganska bra när man har gått igenom de där 26 positionerna. Dagens pass var "värre än vanligt", men det säger jag ju alltid. Första halvtimmen var jag svimfärdig och kände hela tiden hur det höll på att svartna för ögonen. Men sedan blev det bättre och jag genomförde alla nittio minuter med maximal fokus. Jag lyckades till och med för första gången göra nedanstående position. Inte illa!

Nja, jag balanserade inte så fint och stadigt, men jag hade foten på knät i alla fall... :-) Summan av dagens yogapass är egentligen att jag fyllt på medlemskortet med ytterligare 10 gånger. Det börjar visst likna en vana...

Är det dags för Szalkais träningsprogram?

För drygt en månad sedan drog Szalkais träningsprogram igång inför Stockholm Marathon. 26 veckors träning för att nå det tidsmål man satt upp. Mitt mål är att klara maran mindre än fyra timmar. När programmet drog igång hade jag fortfarande så ont i foten att det inte var aktuellt att följa det. Å andra sidan följde jag inte Szalkais program förra året och det gick ju bra ändå.

Hursomhelst - idag klickade jag fram programmet igen och kollade vilka träningsnivåer jag borde ligga på. Förra veckan skulle jag ha sprungit 36 km fördelade på fyra pass. Nu blev det istället  27 km på tre pass. Den här veckan börjar med vilodag enligt programmet, men jag körde transportlöpning hem från jobbet idag och ligger alltså redan 8 km på plus. Kanske dags att hoppa på programmet nu från vecka 6?

Men jag ska ju inte glömma att innan Sthlm Marathon har jag något mycket "värre" inbokat - TEC50 miles. Så jag borde nöta så många kilometer jag bara orkar och strunta i tempot. Dessutom brukar jag inte vara något vidare på att följa program - jag låter lusten för dagen avgöra om det blir kort och snabbt eller långt och långsamt. Oftast blir det väl långsamt oavsett om det är kort eller långt. :-) Hur fungerar ni? Följer scheman slaviskt eller går på magkänsla?

8 km plus!

Veckosummering

Årets första vecka har varit bra på alla sätt. Jag har ökat träningsmängden ordentligt utan att foten har knorrat alltför mycket. Sammanlagt har jag fått ihop fem träningspass varav tre löppass. Löpturerna summerar till 27 kilometer och till det kan läggas tre timmar bikramyoga. Jag är nöjd!

Utöver träning har jag haft en bra arbetsvecka och en alldeles förträfflig långhelg med både party och friluftsliv. Jag har dessutom strukit ett tvättberg, kastat ut julen, dammsugit upp ca 381.925 granbarr och känner mig nu redo för kommande vecka!

Idag grillade vi korv och marshmallows i Paradiset

Kroppens förfall

Den 16 oktober sprang jag Hässelbyloppets 10 km på 48:23. Idag sprang jag 10 km på 58:05. Snacka om förfall... :-) Under de 2, 5 månader som passerat har jag sprungit sammanlagt fem gånger så det är kanske inte så konstigt att tiden är annorlunda. Inte sämre - annorlunda.

Jag är lite rädd att gå för fort fram när det gäller hälen, men det känns väl hyfsat än så länge. Jag har fortfarande ont på en punkt under foten och har en viss svullnad, men det gör faktiskt inte ont medan jag springer. Däremot är jag stel i foten och i vristerna. Löpningen känns verkligen inte lika lätt som den gjorde i somras. Dagens mil var dock härlig! Ganska tidigt på morgonen, världen höll på att vakna. Solen steg upp och gjorde varje steg lite lättare. Luften var krispig och klar och jag kände i varje fiber av kroppen hur mycket jag har saknat löpningen. Jag hoppas innerligt att jag är på väg tillbaka och inte kommer att få några bakslag när det gäller hälen. Ni håller väl tummarna för mig?

Målmedvetna människor

Idag är det trettondagen. En helgdag då många är lediga. När jag kom till bikramyogan kl. 8 trodde jag det skulle kännas ganska ensligt, men ack vad jag bedrog mig. Klassen var helt fulltecknad och återigen var det 45 målmedvetna människor som kämpade i värmen.

Det var en lärare jag inte haft tidigare och han var tuff! Varje gång efter yogan säger jag "Det här var den värsta gången!" och det säger jag faktiskt idag också. Jag trodde verkligen jag skulle kräkas. Men jag härdade ut alla nittio minuter och när det väl var över och jag hade druckit en hel massa vatten och resorb så kände jag att dagen nog inte hade kunnat börja på ett mycket bättre sätt.

Och det har varit en härligt solig dag i Stockholm idag. Jag har ägnat en del tid åt tvätt och städning, men hann också med en skön promenad i solljuset. Man får passa på så här års att suga i sig de få solstrålar som bjuds! Hoppas det har varit en fin dag där du befunnit dig!

Tandborstning i pannlampans sken

Imorse när vi satt och åt frukost blev världen svart. Inte bara vårt hus, utan hela området. Det var fortfarande beckmörkt ute och jag fick famla mig fram till tändstickorna och tända några ljus. Tur då att man har en gedigen löparutrustning i garderoben. Pannlamporna åkte fram och efter ett tag tyckte vi det var riktigt mysigt att vara lite avskurna från omvärlden. Och man får sig en liten tankeställare på hur beroende vi är av el. Det handlar inte bara om ljuset. Det är värmen i huset, frysen, hårtorken, ja, vad än jag ville göra så behövde jag el. Och T-banan gick förstås inte den heller. Så morgonen blev lite speciell, men på ett positivt sätt och jag fick en långpromenad mot jobbet.

Lite speciell blev även löpturen efter jobbet. Jag fick nämligen med mig två av sönerna och det var så himla mysigt! Mysigt för att de var med och för att marken var vit av snö och för att det var ett så härligt sätt att börja denna långhelg med. Hoppas att ni har haft en skön start på helgen!

Träning jag älskar att hata?

Idag har jag varit tillbaka på Bikramyogan. Jag gick ju flitigt före jul, men nu är det nog drygt två veckor sedan sist. Helt knökfullt i lokalen. 45 kroppar som formligen sprutar svett. Läraren driver med sin röst hela gruppen att utföra de olika rörelserna. Fokus, tung andhämtning, yrsel och illamående i nittio minuter. Ja, varför utsätter jag mig för det här? För jag är säker på att jag kommer att göra det snart igen.

Jo, för att för varje gång känner jag hur jag kan böja pannan lite djupare över knät, hur jag kan balansera på ett ben med kroppen vinklad till ett T, hur jag kan böja ryggen lite djupare bakåt. Och efteråt är kroppen varm och mjuk och jag känner mig smidig som en katt. Så det dröjer nog inte länge förrän jag står där i hettan med svetten rinnande ner i ögonen och undrar varför i alla världen jag utsätter mig för det här...