Vet knappt var jag ska börja när det gäller att berätta om gårdagens lopp - jag har inte hunnit smälta alla intryck, och dessutom liverapporterade mitt kära supportteam så intensivt att det inte finns så himla mycket att tillägga. Men jag gör ett försök och kompletterar med några fler bilder och film från start och målgång.
Vi gick upp tidigt och lämnade Stockholm redan 06.50 för att ha gott om tid att köra till Västerås. Hela familjen var med. De skulle vara support och hade till och med packet ner ett tält för att kunna ha en "basecamp".
Framme vid starten fick jag nummerlapp och en tidtagargrej som skulle sitta på fingret. Den skulle man "stämpla" vid varvets tre kontroller för att bli godkänd. Vid varje kontroll satt dessutom funktionärer och prickade av. Jag gick runt lite och kollade läget - inte så många löpare, men desto mer taggade! 08.45 hölls det en liten information. Vädret var mulet och ca 18° - ganska perfekt.
 |
| Informationsdags! |
Kl. 09.00 gick vi bort till starten. Jag gissar att vi var drygt 50 startade så det hela gick lugnt till.
 |
| Starten |
Jag kände mig inte alls febrig eller dålig som jag gjorde tidigare i veckan, men hade heller inget klipp i steget. Jag lunkade på långt bak i gruppen. De första fem kilometrarna var ganska krävande terräng. Rötter, berghällar och lera. Det gick långsamt. Vi kom ut på en grusväg och var strax framme vid den första kontrollen. Här passerade man en större väg och fick iaktta försiktighet. Sedan kom vi ut på den "bästa" biten av banan. Vi sprang på en sandstig ganska högt ovanför Svartån. Sedan igenom vackra koloniträdgårdar och slutligen över en bro till andra sidan av Svartån. Här sprang vi ytterligare någon km innan det var dags att springa över en ny bro och komma fram till den andra kontrollen. Tillbaka längs Svartån och när ca 3 km återstod så blev det en brant stegring till ett kuperat motionsspår där den sista biten avverkades.
 |
| In för varvning! |
 |
| Och så lite påfyllning! |
Mitt största problem i våras på TEC var att jag hade svårt att äta och få i mig tillräckligt med energi under loppet. Därför var jag jättenoga att är något "riktigt" varje gång jag stannade. Köttbullemacka blev det på första varvningen. Första varvet hade jag sprungit med väskebälte, men jag trivs verkligen inte med det. Det glider hela tiden upp i midjan istället för att sitta på höfterna där det inte är störande. Så jag tog av det, bestämde mig för att klara mig med vätska på de två kontrollerna, men beställde en fylld camelbak av supportteamet att hämta upp efter nästa varv. Och så iväg igen!
Nu hade löparna fördelats över de 16 kilometrarna så jag sprang helt solo. Fick koncentrera mig lite mer på banmarkeringarna eftersom jag inte hade någon att ta rygg på. Under det här varvet fick jag ont uppe på min högra vrist. Har känt av detta tidigare under långa pass, men aldrig så tidigt in i loppet som igår.
Jag matade på och sprang hela andra varvet utan några gångpauser.
 |
| Världens bästa supportteam! |
 |
| Pussar och ravioli! |
Nu fick jag ravioli och sportdryck. Jag drack även resorb kontinuerligt under loppet. Kletade på lite Voltaren på vristen. Iväg igen ut på tredje varvet som nog var det tuffaste av alla. Här fick jag sådant grymt håll! För mycket ravioli kanske? Jag gick nästan hela den inledande terrängdelen och faktiskt långa partier även av den lättsprungna delen av banan. När jag hade ca 4 km kvar mötte jag
MarathonMia! Kul! Hon sprang ju inte loppet, utan var i Västerås för att inviga och föreläsa på Sats. Blev lite extra peppad och knatade vidare. Sen in på varvning igen!
 |
| Vad ska jag välja? |
 |
| Skobyte! |
Nu hade jag sprungit 48 km. Jag hade inget direkt skav eller blåsor, men skorna började kännas trånga. Jag bytte till mina Asics Nimbus som är stora och dämpade (men lite klumpiga). Bra beslut! Den här pausen blev nog den längsta jag gjorde mellan varven.
Fjärde varvet var tungt, men kändes ändå lite bättre än tredje. Mötte Mia i terrängdelen gen och fick lite tips för löptekniken. Nu var jag nämligen rejält besvärad i mitt sedan tidigare onda knä. För att distrahera mig började jag lyssna på musik. Min "springlista" på Spotify piggar alltid upp! Jag sprang mer än på tredje varvet, men det gick nog inte så värst mycket snabbare! Myrsteg...
Inne på sista varvningen var supportteamet tillfälligt borta på välförtjänt badpaus. Det gjorde att stoppet blev väldigt kort. Jag tog med resorb och en köttbullemacka som jag åt långsamt medan jag gick den tuffa terrängdelen. Tänkte att jag skulle fylla på energi och sedan orka springa hela den lättsprungna delen. Och det funkade ganska bra. Dessutom fick så fantastiska pepp-sms! Fröken Strävan måste sitta klistrad vid BRRs liveuppdatering på webben och skickade pepp efter varje kontroll! Och det hjälpte! När hon dessutom messade att jag sprang mot bronsplacering fick benen ännu mer kraft. Ja, det gav mig verkligen energi och jag avslutade loppet med en riktigt spurt!
 |
| 81,4 km på 10:09:38! |
Så härligt att komma i mål! Jag var lycklig och glad och kramade min familj hela tiden. Det var inte många kvar efter mig på banan, så det var även ganska tomt i målområdet. Jag drack kaffe och satte mig ner en stund. Tog en dusch och packade ihop alla grejer.
Och ja, det blev en tredjeplacering. Vi var enbart 5 kvinnor anmälda från början. Cecilia Petersson bröt efter 32 km och jag gissar att en kvinna måste bytt distans före start eller kanske helt enkelt inte kommit till start.
Om jag ska sammanfatta gårdagen så säger jag att det var ett tungt lopp, men jag är otroligt glad och nöjd att jag gjorde det. Jag hade verkligen inget flow, utan fick kämpa nästan redan från start. Samtidigt är jag fascinerad över att jag kan springa i tio timmar och tycka det är tufft, men ändå inte ha långtråkigt. Just nu är jag absolut inte sugen på längre distanser - men jag vet ju hur det brukar vara när man har återhämtat sig, då minns bara lyckokänslorna!
Jag vill också rikta ett särskilt tack till mitt supportteam! Ni var fantastiska! Jag tror varenda löpare avundades mig när de såg att jag hade fyra flinka män som gjorde allt jag bad om. I can get used to this!
